Drömmen om att bo på landet

Det händer att jag ledsnar på hetsen som lätt infinner sig när man bor i en lite större stad. Att åka tunnelbana och buss till jobbet och stressa samma väg när man ska häm för att hinna hämta barnet i hyfsad tid. Långa avstånd (som förvisso känns korta tack vare just tunnelbana och buss) och en massa avgaser.

Då kan jag drömma mig bort till ett litet hus på landet. Ett renoveringsobjekt såklart. Där skulle vi måla och fixa och dona tills vi fick vårt drömhem. Vi skulle odla grönsaker och sallad i trädgårdslandet. Ha en massa bärbuskar och fruktträd. Kött skulle vi köpa från närmsta bonde (liksom mjölk). Ägg och kyckling skulle hämtas från närmsta...kycklingbonde. Ja eller så skulle vi helt enkelt ha egna höns. För tomten är såklart rätt så stor så de skulle få gott om plats. Huvudsaken är att all mat är närodlad. Och ekologisk. Det skulle vara långt till närmsta granne och vi skulle ha utsikt över snötäckta vidder från samtliga fönster i huset. Nåt sånt.

När jag drömt en stund hamnar jag alltid på hemnet.se och söker efter mer eller mindre fallfärdiga hus med en budget på max 300 000 kr. Och så börjar jag flytta väggar, slipa golv, måla och inreda in absurdum.

Så idag ramlade jag över ett hus mitt i ingenstans i Västerbotten. Och jag måste säga att jag fascinerades av inredningsstilen. Så långt ifrån homestyling man kan komma. Eller vad sägs?