När jag var gravid för några år sedan började jag ganska tidigt drömma om en massa konstiga saker. Vissa med koppling till verkligheten och andra utan någon som helst koppling till nånting alls. Men en återkommande dröm var att min man (dåvarande särbo) inte var pappan till barnet. Dessa drömmar var såklart oerhört stressande. Jag räknade och räknade i mina drömmar och kom fram till att klart som fan skulle det kunna vara en annan mans barn. Sen vaknade jag med en hemsk ångest. Ja, inte en sån ångest jag upplevt den gångna hösten, men ångest utifrån hur jag mådde då.
Det värsta var att jag vissa dagar levde kvar i drömmen och kunde inte avgöra vem som var pappan. Jag var väl medveten om att det bara fanns en tänkbar far till barnet. Vi hade förvisso haft ett uppehåll i vårt förhållande, men det var nästan ett år innan jag blev gravid. Bara det borde ha övertygat mig. Men jag kunde inte avgöra var som var verklighet och dröm.
Tack och lov avtog dessa drömmar framåt slutet av graviditeten. Men vilken hemsk tanke!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar