Jag tycker att jag börjar närma mig mitt normala jag. Med det menar jag inte att jag nu är som innan jag blev sjuk i somras, det vore ingen förbättring för då var jag så stressad över det mesta. Nej, jag närmar mig mitt lugnare jag. Som gillar att umgås med andra, som orkar leka med barnet, som vill gå på restaurang, som vill gå i affärer, som vill resa, som vill gå på fest (men som inte orkar vara bakfull) och mycket därtill.
Nu arbetstränar jag 50%, ungefär 4 timmar per dag. Nästa vecka kommer mina 4 timmar att utökas till 6 timmar. Jag vet att jag åter kommer att bli trött eftersom att längre tid på jobbet tar på krafterna. Jag kommer att gå runt som i en dimma och gäspa. Jag kommer inte tycka att jag får tillräckligt med sömn även om jag sover 9 timmar om natten. Men efter nån vecka kommer det släppa och det kommer kännas okej.
Jag skulle inte säga att jag fungerar "som vanligt" på jobbet. Det tar längre tid att ta in information och jag har. Och jag blir snabbare trött eller får hjärtklappning om det är mycket omkring mig. Men som sagt - det tar sig. Efter resan till Florens i slutet av mars är det dags för mig att börja arbeta på riktigt. Det känns som en bra plan. Då börjar mitt nya, alldeles vanliga liv. Jag ska njuta av att inte arbeta heltid. Ända fram till pensionen vid 75 då jag kommer bli väldigt fattig.
1 kommentar:
Härligt att det faktiskt går åt rätt håll!
Florens känns som det enda rätta just nu. Särskilt idag när jag ser ut genom fönstret och ser att det väntar ännu mer snö..
Skicka en kommentar