Vi har inget direkt sockerförbud här hemma. Vi äter emellanåt efterrätter eller fikabröd och de gångerna får såklart även dottern smaka. Men det är inte särskilt ofta. Hon dricker apelsinjos i perioder och får glass ibland. Och hon äter ketchup till korven. Om jag någon gång känner för att stoppa i mig en massa plockgodis, och det känner jag för ungefär en gång i månaden och då i oanade mängder, så passar jag på när dottern sover. Hon får i sig tillräckligt med socker ändå. Hon vet ännu inte vad lördagsgodis är, men jag vet att det snart kommer att stå högt i kurs.
Hemma kan vi kontrollera vad hon får i sig. Än så länge. Och då väljer vi att vara relativt restriktiva. Fram tills för några veckor sedan har de på förskolan firat födelsedagar med glass och saft, druckit varm choklad i parken, ketchup till maten, ätit pepparkakor, saffransbullar, semlor, pannkakor och köttbullar med sylt...och så vidare. Det tillsammans med alla barnkalas som infinner sig under ett år blir en hel del socker. Långt mer än vad en normalt fungerande människa behöver.
Jag hade i mitt stilla sinne börjat lägga upp en strategi över hur jag skulle kunna få igenom ett sockerförbud på förskolan. Jag var redo för att ta strid med föräldrar som tycker att det är självklart att barnen ska dricka varm choklad i parken tre gånger i veckan. Men jag kunde sänka garden när jag fick höra att högre ort bestämt att det var dags att sluta med allt sockrande. Och jag blev så glad! Jag är som sagt inte för ett totalt sockerförbud, men som förälder vill jag själv kunna bestämma över hur mycket mitt barn får i sig. Och nu kan jag det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar