Hur sammanfattar man nio år av ens liv i några korta meningar?

Jag mötte en gammal vän på tunnelbanan igår. Vi hade inte setts på nio år. Som vanligt när man träffar någon som man inte pratat med på så lång tid så undrar man vad som hänt sedan sist. För man vill ju veta. Och här blir det klurigt. För hur jag än försöker är det fullkomligt omöjligt att sammanfatta nio år i några korta meningar. Det har hunnit hända så mycket stort och smått att det blir svårt att sålla. Så jag hamnar i en av två ytterligheter.

Antingen berättar jag så lite att den personen jag möter inte vet mer om vad jag haft för mig sedan sist än innan vi sprang på varandra. Eller så berättar jag om höjdpunkterna med de gångna åren. I det sista fallet låter det mest som att jag försöker briljera. Typ som vid en anställningsintervju. Inte med mening, men det finns liksom ingen tid att gå in på tråkigheter som sjukdom, sjukskrivning och olycka. Det är mer komplext än att berätta om jobb, barn och giftermål.

Så jag berättade om jobb, barn och giftermål. Min vän berättade detsamma. Sen fanns ingen mer tid. Barn skulle hämtas på förskolan och mat skulle handlas. Så vi skildes åt med ett "ha det bra". Och nu har vi koll på några av höjdpunkterna i den andres liv de senaste nio åren.