En lång, lat sommarledighet är till ända. Idag är samtliga familjemedlemmar tillbaka på jobb och förskola. Det känns helt okej förutom att jag dragit på mig en dunderförkylning. Och att sömnen var märkbart frånvarande inatt, trots avsaknad av fest. Men lite alvedon och näsdroppar ska nog göra susen. Och jag kommer trots allt bara att arbeta 75% även i fortsättningen. Det betyder kortare dagar på jobbet och mer tid för återhämtning. Dessutom har vi beställt städhjälp varje vecka istället för varannan. Vi tänkte att så länge vi bor kvar i den här lägenheten så har vi råd med det. Den dagen man bor större (jag håller tummarna för att den dagen kommer under min livstid) kommer städhjälpen att försvinna bland de ökande amorteringarna. Så jag håller hoppet uppe för en fröjdefull höst.
Barnet verkar ha klarat sig ifrån den värsta förkylningen och kör på i vanlig duracellkaninstakt. Hon sprang i vanlig ordning hela vägen till förskolan. Hon börjar på storbarnsavdelningen idag. Hon är alltså ett stort barn nu. Nu kommer hon att få lära sig svordomar från andra än mig. Hon kommer att komma hem med ett nytt ordförråd, på ont och gott. Med lite tur återfår hon även lusten till mat (annat än makaroner alltså), som den här sommaren till ära har varit väldigt klen. Den blir bra det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar