För en sisådär 18 månader sedan tog jag mig i kragen och gick till tandläkaren för en rutinkontroll. Jag har en visdomstand som bråkar med mig med jämna mellanrum och jag ville veta om den behöver plockas bort eller om den kan få bo kvar. I väntrummet började jag läsa en folder om Frisktandvård. Jag har hört rykten om att det finns någon slags tandvårdsförsäkring som kan bli en räddare i nöden den dagen tänderna börjar trilla ut. Eller när man biter sönder en tand på en olivkärna. Eller får en obarmhärtigt svår tandvärk bara sådär. Eller om bettskenan plötsligt går i bitar. Men jag räknade med att det skulle vara väldigt dyrt för mig.
I undersökningsrummet frågade jag lite mer om denna försäkring och tandläkaren gjorde en bedömning av vilken riskgrupp jag skulle hamna i. Högre riskgrupp betyder en högre månadspremie. Till min förvåning hamnade jag inte i den grupp som typs läggs in för dygnet runt-vård hos folktandvården. Så jag gick hem och funderade lite. Och kom snabbt fram till att det här blir ju tokbra för min del.
Visst känns det lite som att slänga pengar i sjön emellanåt. Så länge jag är besvärsfri så blir det något dyrare än att själv betala för en tandläkarundersökning per år. Men den dagen man biter på den där olivkärnan är det onekligen värt det hela.
Idag har jag varit på kontroll. Blivit röntgad med ett skönt blyförkläde, tungt vilandes över kroppen. Klämd och skrapad på tandkött och tandhalsar. Sedan gick jag hem med känslan att aldrig mer vilja äta något, så ren som jag var i munnen. Och visdomstanden, den får bo kvar en stund till.
 |
| De har till och med fiskar i väntrummet! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar