En sak som jag saknat den här sommaren är mina lediga förmiddagar. Eftersom att jag jobbar skift är jag antingen på jobbet redan kl 07 eller kl 14. De dagar jag jobbar kväll lämnas barnet på förskolan kl 09. Och det är inte för att jag är en fruktansvärd mamma med en lathet utöver det normala som inte har någon önskan om att ta hand om sitt barn och som helt enkelt inte borde ha skaffat barn (ja, nu lägger jag orden i munnen på de som eventuellt satte förmiddagskaffet i halsen). Nej, det är helt enkelt så att förskolan vill att alla barnen är på plats senast kl 09 de dagar de ska vara där. Och det är inte så att jag klagar.
Mina förmiddagar betyder först och främst frukost i soffan. Jag kan sitta bakåtlutad och sörpla yoghurt bäst jag vill. Utan att det kommer en 3-åring och säger att "Man får faktiskt inte äta i soffan!". Jag kan titta på morgon-TV utan att samma 3-åring säger att "Det där är inte Barnkanalen, mamma.". Jag kan vakna i min egen takt (man behöver inte nödvändigtvis vara vaken för att lämna barnet på förskolan). Gå runt oduschad tills efter lunch. Plocka bruna blad från blommorna eller helt enkelt bara sitta kvar i soffan och pilla mig i naveln tills jobbet kallar.
Idag ska jag dock plocka undan allt skräp som ligger framme. Och det finns en hel del tvätt som behöver vikas. Men jag slipper åtminstone göra det med en rastlös ung dam i släptåg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar