Heja oss

I början av sommaren införskaffades ett par sandaler åt barnet. Det blev ett par crocs med Dora utforskaren på. Dessa har använts dagligen. Oavsett väder. Man kan säga att hon älskade dem. Hon pussade i alla fall väldigt ofta på dem.

För några veckor sedan kikade vi runt bland Stockholms badplatser. Med "kika runt" menar jag att det var lite väl kallt för att bada, så det blev mest lite halvklätt strandhäng. Vid Flatenbadet försvann dessa sandaler bland allt folk. Barnet grät. Vi kliade oss i huvudet och insåg att de var förlorade för tid och evighet.

Det blev till att köpa nya sandaler. Den här gången med Rusty och Coco från Cars på (Coco heter egentligen nåt annat, men enligt barnet heter den just det). Även dessa kom att älskas högt från första stund. Även om de åker av så snart hon gått en liten bit utomhus. Det hör ju sommaren till att vara barfota.

Idag åkte vi en sväng till Rosenhill för lunch och häng. När vi kom fram och parkerat på åkern upptäckte vi att dottern bara hade med sig den ena sandalen i bilen. Jag såg framför mig hur våra sista pengar den här månaden går till ytterligare ett par sandaler istället för typ mat. Det var inte mycket annat att göra än att ta av barnet strumpbyxorna och låta henne gå runt barfota i trosor och t-shirt. Det var inte så att hon klagade. Vi lunchade, åkte rutchkana, tråkade andra cafégäster (just den biten stod barnet helt och hållet för), kollade in hönor och kaniner innan hemfärd.



Kaninkoll

Nåväl, den saknade sandalen hälsade oss välkomna på vår parkeringsplats här hemma. Samtliga i familjen var nöjda och glada och får äta oss mätta månaden ut.