Hon är inte dum

Jag skrev för ett tag sen om de mutor vi ibland tar till för att få barnet att göra saker vi vill att hon ska göra. Typ ta ett bad nån gång ibland. Kanske till och med tvätta håret. Eller klippa det nån gång i kvartalet när barret blir omöjligt att borsta ut. Det har funkat helt ok rätt länge. Men vi visste ju att det skulle komma och bita oss hårt som rackarns i baken nån gång. Och nu är nån gång här.

- Vi befinner oss på en badstrand. Barnet har badat och doppat huvudet (typ luggen) i vattnet. Hon springer fram till mig, ler och säger "får man inte en glass när man doppat håret mamma?".

- Vi sitter ute på bryggan i stugan. Barnets mormor har just fått klippa håret på henne. Hon har suttit väldigt stilla hela tiden. Oväntat stilla. Så är det klart och barnet hoppar ner från pallen. Så frågar hon mig "får man inte en klubba när man klippt håret mamma?".

Och i den stilen fortsätter det. Över lag är det mycket som fastnar nu. Tidigare har jag kunnat svära hej vilt (även om jag jobbar på att sluta mest hela tiden, men det är ju så jäkla svårt) utan att barnet brytt sig nämnvärt. Nu snappar hon upp allt. Idag låg vi och busade i soffan. Eller busade och busade... hon försökte tränga sig in bakom mig i soffan medan jag helt fredligt låg och spelade wordfeud på mobilen. Tydligen var det ont om plats för hon skrattade och skrek "aaaaj, AAAAAAJ" tills hon la till ett "aaaaaaj, JÄKLAR!". Så skrattade hon ännu mer. Och jag försökte med allvar i rösten säga att det inte låter så trevligt när man säger så. Och att jag också ska sluta säga så.