I slutet av sommaren började jag känna att det där med lite värme vore skönt. Och i Sverige kan man aldrig veta om det kommer någon värme, typ alls. Så jag kläckte idén att jag skulle ta med mig barnet på en veckas solsemester till hösten. Nån gång i september, så att hösten inte känns så lång. Eftersom att maken har lite svårare att ta ledigt på hösten så tyckte jag att detta var en ypperlig idé. Maken tyckte också att det lät bra. Men han föreslog att jag skulle åka på egen hand istället. Lämna barnet hemma och se till att vila upp mig. Det kommer inte bli särdeles mycket vila för en annan framöver. Så jag fånlog och sa "ja tack!".
Och nu är dagen kommen. Nu byter jag den svala höstluften mot sol, trevligt sällskap, god mat och böcker en stund. Som jag längtat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar