Vi brukar prata med barnet om att man inte ska springa fram till okända hundar och katter. Och hästar, kossor, lejon, ormar och andra djur som kanske inte uppskattar ett framrusande barn. Det har blivit klart bättre med tiden. Tidigare hade hon ingen känsla av att djur inte nödvändigtvis är snälla. Att de kan bli rädda och bitas. Nu har hon börjat fråga hundägarna om hon får hälsa på hunden. Och hon jagar inte de stackars katterna. För det mesta.
Härom dagen kom vi ut från ica, när barnet fick syn på 4 hundar med tillhörande ägare. Ägaren satt på en parkbänk och såg inte oförskämt nykter ut. Hundarna var rottweilers. Hundarna i kombination med ägaren gjorde mig inte varm om hjärtat. Men barnet tyckte att de såg gulliga ut. Så gulliga att hon liksom inte tänkte på att fråga ägaren om lov att mysa ner sig med hundarna. Jag och maken lyckades på något mirakulöst sätt få till en avledande manöver och gick hemåt lyckligt ovetandes om hur mötet med hundarna skulle sett ut.
 |
| Ett tillfälle när barnet faktiskt väntar ut katten. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar