Kanariska iakttagelser

Efter ett gäng härliga dagar i Puerto de Mogan på självaste Kanarieholmarna har jag ägnat helgen åt mys med min lilla familj. Och även om resan inte var särdeles lång gjorde jag en och annan iakttagelse som jag vill dela med mig av. Och jag tro't eller ej fått en och annan ny lärdom. Här kommer en bråkdel av dessa iakttagelser och lärdomar.

- Varje dag har bestått av fältstudier på stranden. Här finns alla kategorier - läderhudade damer som lägger sig i solstolen före kl 09 på morgonen och ser till att inte en endaste kroppsdel ligger i skuggan en endaste del av dagen och som dessutom ligger kvar i solstolarna ända tills den sista solstrålen försvunnit, småbarnsfamiljer med lintottar utan solskydd (eller parasoll att gömma sig under), par på barnfri semester som hånglar i solstolarna, herrar i speedos (och gärna med en stor mage hängandes över kanten)... och så vidare.

- Dessa läderhudade damer, med eller utan sällskap av herre i speedo, ses lite senare på dagen lunchandes i solen. I bikini såklart. Överhuvudtaget såg jag många som envisades med att sitta i solen (i 30-gradig värme utan tillstymmelse till vind) för att luncha. Det räcker alltså inte med att ligga i solen hela dagarna. Man måste även luncha där. Hej malignt melanom!

- Jag har använt mina numera rätt avdankade spanskakunskaper så gott jag kunnat. Det var trots allt närmare 13 år sedan jag spenderade ett år i Alicante. Och visst, delar av kunskaperna finns kvar, men rackarns så trevligt det hade varit om mer av dessa stannat kvar.

- Jag vet mycket väl att man inte tar på sig kläder utan att skaka på dem först, men av någon anledning försvann denna kunskap en förmiddag när jag skulle ta på mig min bikini. Så snart bikinitrosorna var på plats kände jag något som kröp ner längs insidan av mitt lår. Jag tittade ner och fick stifta närmare bekantskap med en stor kackerlacka som tydligen fann mina trosor vara en vilsam plats sådär på morgonsidan. Så vad gör man? Jag kan ha skrikit till (tror jag förträngt en del av det hela), och fick sedan hjälp att fånga odjuret och därefter slänga över den till grannens terrass (stället var inte uthyrt). Min mor tyckte att jag var oerhört lugn genom det hela. Men jag vet inte... jag tror att jag fortfarande är i chock. Så nu ska jag ta tag i skakandet av kläder igen, före påklädning.

- En migränkänning är en migränkänning är en migränkänning. Oavsett var i världen du befinner dig. Det tråkiga är bara att vara hänvisad till Alvedon och endast Alvedon. Men ett gäng av dessa och 12 timmars sömn (20-08) började jag sakta återhämta mig.

- Att resa utan barn gör att man börjar tänka ordentligt igen. Flera nätter med ostörd sömn (förutom ett och annat toalettbesök orsakat av min lilla inneboende) gör underverk för ens resonemang. Helt underbart och något jag inte trodde att jag skulle göra än på många år.


Framför allt har jag haft en helt underbar semester med så mycket lugn och ro att jag knappt vet hur jag ska uppbåda någon slags handlingskraft nånsin igen. Men med samlade krafter ska jag, mina fogar och mina sammandragningar nog klara av att arbeta ytterligare 4 veckor innan det är dags att dra ned på tempot rejält.

Min frukost med tillhörande frukostvy, helt underbart!

Magen har tittat fram ordentligt också.