När slutar det vara änglapink?

Härom morgonen kom jag att tänka på något min mamma sa till min syster för en väldans massa år sedan. Min syster var med vid ett blöjbyte på sin nio år yngre lillebror när lillebror passade på att kissa ner henne. Hon var inte alltför imponerad över händelsen men mamma kontrade med "Äh, det är bara änglapink!". Så var det med den saken. 

I tisdags morse, runt kl 06:15 (dvs ett par sekunder innan jag skulle springa mot tunnelbanan), satt jag i soffan och samlade krafter inför arbetsdagen. Jag hade nämligen inte sovit många sammanhängande minuter på väldigt många nätter och det började kännas. Jag skulle just resa mig upp när barnet kom fram och lämnade över sin nattblöja till mig. Jag tackade allra ödmjukast och tänkte vika ihop den för att slänga den på vägen. Problemet var bara att den var mättad med kiss och en storlek för liten, vilket resulterade i att det liksom läckte kiss över kanten och rakt ner i mitt knä. På de enda rena byxor jag hade för tillfället. Där och då tänkte jag på vad mamma sagt till min syster den där gången för många år sedan. Och jag undrade om det verkligen kan kallas änglapink när barnet i fråga är över tre år. Jag hann inte tänka längre utan sprang iväg med nerkissade byxor till tunnelbanan. 

Så här i efterhand tror jag att det var ett tecken. Det hela var början på en mindre bra dag. Och en mindre bra vecka. Sömnlösheten och ett överjävligt arbetspass tog knäcken på mig. Det funkar tydligen inte att arbeta på högvarv när man inte sover. Och när fogarna smärtar. Och när sammandragningarna gör att man får gå mycket långsamt. Så det hela slutade med en ond kropp och tryck över bröstet. Sen dess har jag inte gjort många knop. Och det känns verkligen skitpissigt! Jag har ingen lust att vara hemma men när kroppen inte funkar som den ska så har jag inte så mycket att sätta emot. Jag ska ju orka ta hand två barn om en inte alltför avlägsen framtid. Så ja, jag är jävligt trött och väldigt mycket hormongråtig för stunden. Och jag får jävligt dåliga flashbacks från förra hösten (även om jag inte på långa vägar mår som då). Men jag hoppas vara på banan snart igen.