onsdag 17 oktober 2012

Jag vill inte vara speciell!

Jag har alltid varit den som i samband med besök hos läkaren/tandläkaren/barnmorskan/ungdomsmottagningen eller annan mottagning vackert kan kryssa för "nej" på frågor om hälsohistorik. Ingen diabetes, ingen hjärtsjukdom, inga mediciner, inga sjukhusvistelser av betydelse, inga allergier osv. Och det är ju enkelt. Kräver inga följdfrågor eller ytterligare åtgärder. 

Numera får jag snällt kryssa i ett och annat ja. Och jag blir den där lite krångliga patienten med olika besvär. Krånglig är nog förresten fel ord, snarare speciell. Inte u.a. Jag har fortfarande varken diabetes eller hjärtsjukdom. Och jag har fortfarande inga allergier. Ja förutom den där okända substansen som gör att hela jag svullnar upp och täcks med urtikaria, men det verkar jag ju drabbas av vart 4:e år än så länge. Så i nuläget har jag ingen känd överkänslighet. Men jag äter mediciner som kan ha inverkan på den vård jag kan tänkas behöva. Och jag är bevisligen lättblödande, även om jag inte har någon känd blödarsjuka. Och så var det ångesten, även om den är snäll och beskedlig så länge jag äter mediciner. Men den ställer till det när jag behöver träffa läkaren i ett helt annat ärende. Allt blir plötsligt psykosomatiskt. Och det är ju jävligt roligt. Så det blir ett och annat "ja" att kryssa för. Och det stör mig!

Nu känns det som att jag har mycket att hålla i huvudet vid exempelvis läkarbesök. Jag GLÖMMER att berätta om vissa besvär eftersom att jag inte orkar hålla reda på allt. Jag glömde att berätta på specialistmödravården att jag äter medicin. Och att jag förra graviditeten var på väg att föda redan i vecka 32. Detaljer detaljer. Nu ska jag tillbaka till specialistmödravården om ett par veckor och då ska jag skriva en lista över mina krämpor så att jag inte missar något som kan vara bra för dem att veta. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar