onsdag 17 oktober 2012

Nej jag är inte den där gravida det lyser om

Detta romantiserande runt graviditeter är för mig skrattretande för tillfället. Ja det kan vara jättemysigt att vara gravid. Att känna bebisen leva rövare i magen. Att få svar på buffande och prat med magen. Att få gå runt i sin egna lilla värld. Men jag har liksom aldrig kunnat identifiera mig med bilden av den gravida kvinnan det lyser om. Den där kvinnan som har tjockt, blankt hår och en särskilt lyster i ögonen. Som känner sig starkast i världen och skrider fram vart hon än går med magen i vädret.

Mitt hår är varken tjockt eller glansigt för tillfället. Och det var det inte förra gången heller. Men då tappar jag inte en massa hår av ammandet så det kanske jämnar ut sig i slutändan. Och jag kan inte riktigt se den där lystern i mina ögon. Jag tycker mest att jag möts av en trött blick och viss glåmighet när jag tittar mig i spegeln. Och jag skrider fan inte fram. Jag haltar. Men jag ska inte sticka under stolen med att jag myser järnet när bebisen sparkar på mig utav bara hundan där innifrån. Även när det är urinblåsan eller revbenet som hamnar i skottlinjen.
Nyvaken och svullen i ansiktet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar