Alltså, jag misstänker att jag blivit immun mot viss musik. Jag kan liksom inte längre avgöra om jag gillar det eller inte. Det finns fortfarande viss musik jag har stora svårigheter med. Typ hårdrock och dansband. Och gangster rap. Och lite mer. Men allt som barnet väljer att lyssna på går mig numera obemärkt förbi. In genom ena örat och ut genom andra, utan att registreras. Hennes musikaliska preferenser tycks varken jag eller hennes far kunna rå på. Det är förskolan som regerar. Så jag funderar på gå till aktion och ta ett långt samtal med pedagogerna om vad barnen får lyssna på under fredagsdiscot. Kanske börja demonstrera utanför förskolan eller nåt för att få mer gehör. Nån av de andra föräldrarna lär väl haka på mig tänker jag.
Idag låg jag helt fredligt i soffan och lyssnade på Anna Ternheim. Trodde jag. Utan att jag reagerat det minsta har musiken övergått från min spellista till barnets. Och jag kommer på mig själv med att ligga och lyssna på Popular. Och jag vickar lite på foten i takt till musiken. Ska det vara så här?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar