Mitt i köttbullstillverkning och kanelbullsbak (ja, det är sant!) så vill barnet ha hjälp att blåsa upp en ballong. Jag släppte degen en stund för att anstränga min redan ansträngda bukmuskulatur en sväng. Det är fascinerande hur man tappar bålstyrka i slutet på graviditeten. Har liksom aldrig tänkt på hur jobbigt det kan vara att blåsa upp en ballong. Men nu kom jag ifrån ämnet lite. Allt gick väl. Barnet fick sin ballong.
Sen ville hon ha en penna och skriva sitt namn på ballongen. Sure thing. Jag knådade klart degen och gick sedan för att leta vattenfast penna till ballongen. Hon ber mig skriva sitt namn, men ångrar sig och vill hellre skriva det själv. Och här kommer det som fick mig att tappa hakan. Hon skriver ut alla bokstäver i sitt namn. I fel ordning förvisso, men HON SKRIVER UT ALLA BOKSTÄVER! Jag förstår ju att det är min moderliga omsorg och överösandet av kärlek utöver det vanliga som lett till detta. Att jag måste vara en utomordentlig mor som skapat ett barn som skriver sitt namn (jaja, med bokstäver i fel ordning). Att vi nu måste söka skolor för lite smartare barn. Jag är helt enkelt en lite bättre mamma än alla andra. Och så vidare...
Nej, skämt och sido. Jag är sjukt imponerad av den här tjejen som uppenbart har ett stort intresse för bokstäver. Det har förvisso jag med, men jag kan garantera att jag inte skrev mitt namn vid så späd ålder. Däremot kunde jag sjunga alla svenska julsånger klockrent. Gärna från augusti till maj. Alla gillar olika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar