Kvällsnöje

Efter att ha beskådat ett barn som bokstavligt talat klättrade på väggarna gjorde vi slag i saken och tog en promenad i kvällssolen. Vi pratade med myror, åkte rutschkana, hälsade på hundar, samlade stenar och gungade. Det hela avslutades med fall från liten gunga, sand fulla munnen och en fläskläpp. Men fram tills dess hade vi riktigt trevligt. Och vi lyckades trötta ut barnet ordentligt. Seger!

Lycka är...

...inte att missa tunnelbanan och vänta 12 minuter på nästa. Särskilt när jag lyckats motstå att snooza mer än en gång. Jag inser att det inte finns en klocka hemma hos mig som går rätt. Särskilt inte den i köket. Så jag ska nog sluta lita på den.

Morgonstund har guld i mund

Det är så härligt att vakna på morgonen, titta sig i spegeln och mötas av en skönhet. En skönhet med välkammat (och nytvättat) hår, inte en tillstymmelse till mörka ringar under ögonen eller svullnad i ansiktet och ett glatt leende.

När är det förresten dags att slänga ut påskriset? Jag tänkte att det borde räcka om man gör det framåt midsommarhelgen.

Jäkla katt!

Jag blir avbruten av ett skrattande troll där jag sitter i soffan och läser tidningen. Trollet vill att jag ska prata med katten. Nej, vi har inte skaffat katt. Maken är fortfarande allergisk och jag gillar inte katthår i mitt hem. Vår katt finns i vår iPad och heter Talking Tom (jag kan ha fel med namnet men orkar inte kolla upp det hela). Det är en enerverande historia som upprepar allt man säger med ljus och rask stämma. Som den goda mor jag är börjar jag prata med katten. Trollet skrattar och jag med. Och katten.

Efter en stunds lek och bus med katten börjar trollet att ledsna och bestämmer sig för att hitta på lite bus istället. Hon stoppar in handen i sin mun så att den blir blöt av saliv. Sen kladdar hon ner mitt ansikte. Jag är inte road och ber henne att sluta. "Men sluta nu! Jag blir alldeles blöt i ansiktet!" svarar katten med sin ljusa stämma. Trollet skrattar ännu mer och gör om det hela en gång till. Jag blir argare. "Lägg av!" skriker katten. Efter en stunds brottande och skrattsalvor från trollet och katten slutar hon. Men bara för att ge sig på nästa hyss.

Trollet tar tag i tavellisten som sitter ovanför soffan och hänger med hela sin kroppstyngd i den. Jag blir arg och lyfter ner henne från listen samtidigt som jag fräser värre än katten. Katten upprepar harangen av otrevligheter. Jag stänger av iPad'en. Den är ungefär lika irriterande som ett barn som upprepar allt man säger. Särskilt när man är arg.

Jag hade förresten rätt med namnet. Här har ni katten. Framgooglad.

Nu händer det grejer!

Balkongdörren står öppen. En målare är på plats för att måla de sista detaljerna innan räcket sätts på plats. Får se om de hinner klart idag. Det är nämligen tänkt att det ska besiktigas så här två månader senare än planerat.

En våg av inspiration

Jag blev helt överrumplad av en skaparlust som inte var av denna värld när jag klev in i köket tidigare idag. Fick en sådan lust att handla hem alldeles för dyra ekologiska, krav- och närodlade råvaror och gå loss utav bara hundan. Tillaga en måltid avsedd för gudar. Minst. Dessert skulle det såklart också bli.

Eller så var det så att jag blickade mot diskbänken, satte igång gasugnen och slängde in en ICA-pizza för mig och barnet att dela på.

Det ser likadant ut på andra sidan av köket.

Telefonterror

Jag är utsatt för nån slags telefonterror. Det är Telia som ligger bakom. Mitt mobilabonnemang finns hos dem. Och min bindningstid gick ut för ungefär en månad sen. Under den månaden har jag fått ungefär två telefonsamtal i veckan från deras försäljare. Första två gångerna lyssnade jag halvt om halvt på deras erbjudande, men kunde snabbt konstatera att jag själv ringer dem om och när jag är intresserad av att byta abonnemang eller köpa en ny mobil. Ytterligare några samtal senare förklarade jag att de kunde sluta ringa mig eftersom jag inte är intresserad just nu. Det tog skruv och jag slapp samtal från dem under en hel vecka. Tills idag.

Jag svarar i telefonen och killen presenterar sig som Johan (eller nåt sånt) på Telia. Eftersom att vi har både TV och bredband (samt mobil) från Telia så kan jag liksom inte bara lägga på. Så jag hänger kvar i luren och väntar med spänning på vad han har att säga. Johan frågar mig hur mycket jag betalar för mitt abonnemang i nuläget. Detta trots att jag gissar att han har dessa siffror framför sig. Det är ju de som fakturerar mig. Men jag berättar på ett ungefär. Då berättar Johan att de vill uppgradera mitt abonnemang. Jag kommer betala femtio kronor mindre i månaden, kunna surfa snabbare, sms'a billigare och bli en lyckligare människa. Typ. Johan fick det att låta som att mitt nuvarande abonnemang inte längre finns och att bytet skulle ske per automatik. Jag frågar Johan hur det ligger till med bindningstiden och han berättar motvilligt att den är 24 månader. Jag tackar för erbjudandet men förklarar att jag inte vill binda upp mig i ytterligare 24 månader när jag ändå tänker byta mobil om några månader. Och kanske även abonnemang (det sista sa jag mest för att jag är så jävla less på deras försäljare). Och att de inte behöver kontakta mig igen för fler erbjudanden. Johan önskade mig en trevlig dag mellan sammanbitna käkar.

Att sålla bort de mindre bra minnena

Härom veckan pratade jag med en vän om graviditeter. Om våra egna och graviditeter generellt. Jag kom på mig själv med att säga att jag hade en ganska lätt graviditet. Sen började jag skratta.

Visst överlevde jag min graviditet, något annat kan ingen påstå. Men sen var det de där detaljerna, som mitt låga blodtryck som tidigt gjorde att jag fick lägga ner träningen. Det i sig var rätt tufft eftersom jag var van att träna 3 och ibland 4 gånger i veckan. Men värre kan man ha det. Så kom sammandragningarna runt vecka 17 och gjorde mina dagar mer spännande. Det var dock först flera veckor senare som poletten ramlade ner. Det var alltså därför jag inte kunde promenera i mer än tio minuter innan jag var tvungen att pausa lika länge innan jag kudne gå vidare. Där ser man. Sen kom foglossningen. Det tog ett bra tag innan jag förstod att anledningen till att jag inte sov om nätterna hade med det att göra (självklart gjorde de 5-6 turerna till toaletten också sitt). Jag låg nedbäddad bland mjuka kuddar i hopp om att höfterna skulle vara mig till lags under natten. Men det hjälpte föga. Ont gjorde det. Dock bara på natten. Sen kom ännu mera sammandragningar som gjorde så att barnet nästan såg dagens ljus redan i vecka 32. Det hade vi inte räknat med. Det blev ett antal dygn på BB innan det var dags att åka hem och fortsätta att vila. Inga större utsvävningar var tillåtna (tänk vad ett besök till den lokala ICAbutiken kan förgylla ens vecka). Vi skulle vara glada om barnet stannade kvar i magen i 1-1,5 vecka till fick vi veta. I panik fixade min man det sista inför vårt barns ankomst. Sen väntade vi.

Första två veckornas väntan gick bra. Jag var orolig för att barnet skulle komma för tidigt och låg tålmodigt stilla i soffan, ätandes praliner. Sen ledsnade jag. Jag var så uttråkad att jag hade kunnat självdö där i soffan. Efter 36 fullgångna veckor tänkte jag att barnet lika gärna kunde komma ut. Så jag levde "som vanligt". Började göra små utflykter - fika med vänner, shoppa lite bebissaker, käka middag lite här och där. Och jag väntade. Och väntade. Och väntade. Ackompanjerad av sammandragningar, foglossning och sura uppstötningar. Först i vecka 42 behagade hon komma ut, med buller och bång. Med blodförlust och ett väldans ömt underrede som resultat. Ja, och så fick vi vår bebis förstås.

Men det är klart, visst hade jag en ganska lätt graviditet. För allt beror väl på vem man jämför med. Och vad man minns. Det har ju gått några år vid det här laget så det som kändes mindre bra har bleknat.

Busted!

När jag hämtade barnet från förskolan igår pratade jag i vanlig ordning med en i personalen om hur dagen varit. Hon berättade att allt hade vart bra. Sen skrattade hon och sa att barnet berättat att hon fått en klubba för att jag skulle få klippa luggen på henne. Och att hon fått en ballong för att jag skulle få tvätta håret på henne. Hon skrattade för att hon trodde att barnet skämtade. Jag log tillbaka och sa att det var väldigt sant.

Vi har nämligen stora problem med både hårtvätt och luggklippning (jag försöker inte ens klippa resten av håret på henne). Tack och lov är det saker som inte behöver göras särskilt ofta. Men ibland finns liksom inget val. Hon har under en längre tid gått med luggen i ögonen. Det har irriterat henne väldigt mycket men hon har vägrat både klippning och hårspänne. Så härom dagen testade jag att muta henne med en klubba och hon sken upp som en sol. Jag klippte luggen snett och vint på 1 minut och hon fick sin klubba. En annan dag hade hon matrester fulla håret och jag insåg att det var dags att tvätta det hela. Efter ett långt samtal och en muta (ballongen) gick hon med på det hela. Efter spektaklet var alla nöjda och glada.

Hårtvätt och luggklippning är för övrigt inte våra enda problemområden. Man kan lägga till bland annat handtvätt, tandborstning, nagelklippning och hårborstning. Men när det gäller saker som måste göras dagligen (eller ofta) tar vi inte till mutor. Då får det helt enkelt bli lite sura miner. Vem vet vad hon säger till förskolepersonalen om det.

Saker man kan roa sig med i badet

Vi kan ha världens minsta badrum. Det är en toalett, dusch, ett tvättställ och en tvättmaskin (modell mindre) (typ inne i duschen) inklämt på nästan ingen yta alls. Man kan duscha medan man sitter på toaletten om man vill spara tid. Och det är inga som helst problem att nå tvättstället med tandborste och tandkräm samtidigt som man sitter där. Kanske fylla på med lite smutstvätt i tvättmaskinen när man ändå håller på. Utan att behöva lyfta på rumpan. När jag tänker efter så är vårt badrum ganska praktiskt.

I det här lilla badrummet får det såklart inte plats ett badkar. Istället har vi en badbalja (även den modell mindre) som barnet använder när hon behöver tvagas. Medan hon sitter i badet sitter jag bredvid på toaletten. På så vis når jag henne utan besvär om hon skulle lyckas med konststycket att få huvudet under vattenytan. I den lilla badbaljan är det nämligen mycket svårt. Ofta roar jag mig med ett korsord eller liknande. Mitt tillstånd under dessa badstunder kan närmast beskrivas som transliknande. Jag växlar mellan att lösa korsordet och att dagdrömma mig bort. Jag märker således inte om barnet hittar något utöver de femtioelva baddjuren som hon redan delar badbalja med att leka med. Detta något kan bestå av lite av varje.

Härom dagen hörde jag att det var något som klafsade i badet och såg att hon hittat den väldigt smutsiga golvmoppen som hon nu glatt slafsade runt i vattnet med. En annan gång hade hon fyllt baljan med toalettpapper. Och igår hade hon hittat min fotfil som hon använde till att sleva upp vatten, som hon sedan drack. Hon är inte mycket för att bli ren.

Mitt bästa städtips

Bjud hem ett par grannar (eller andra som du inte känner särskilt väl) på fika. Det ska helst ske utan större planering eftersom att tidsbristen gör en sjukt effektiv. Se dig sedan omkring i ditt hem och försök att inte se det genom någon annans ögon. Då ser det nämligen renare ut än det är. Nej, använd din mest kritiska blick så ska du se att städångesten kommer krypandes. Skrid sedan till verket - ytstäda så det står härliga till!

• Öppna fönster och dörrar. Vädring gör underverk.
• Plocka undan allt skräp. Här kan skåp och lådor komma väl till pass. Stängda dörrar är också väldigt effektivt. Använd ledordet "det som inte syns finns inte", så ska du se att det går galant.
• Dammsuga bort alla elefanter från golvet. Sånt som finns under soffor, mattor och liknande kan ligga kvar och gotta sig ett par veckor till.
• Torka bort damm från väl synliga ytor (typ köksbordet).
• Eventuella matfläckar under köksbordet torkas bort med blött hushållspapper.
• Rusa ner till den lokala matbutiken och köp nån färdig kaka.

Färdig! Tänk på att inte ägna inte mer än 30 minuter åt detta, då blir du bara stressad. När du nu blickar ut över ditt hem genom någon annans ögon ser det strålande rent ut. Jag tror att det är dags för oss att ordna en sån här spontanbjudning snart för det börjar se ut som en krigszon här hemma.

Och jag som tycker att jag är dålig på att parkera...

Jag vaknade på strålande humör igår. Det var nästan i klass med barnet som satt i soffan fullt upptagen med en av dagens många monologer. Men bara nästan. Så efter att maken gått till jobbet och jag följt barnet till förskolan kom jag på att jag skulle åka en sväng till IKEA före jobbet.

Sagt och gjort. Fem minuter före öppning stod jag och väntade vid rulltrapporna med en shoppinglista i högsta hugg. Det blev en mörkläggningsgardin till sovrummet och lite krukor och ljuslyktor till balkongen. Sen vidare till Mio där jag hittade nya tvättkorgar och mer ljuslyktor (hur dessa ska få plats på vår yttepyttelilla balkong återstår att se).

När jag kom ut till den stora parkeringen och såg bilen på håll trodde jag först att jag hade blivit påbackad. Inte av en smitare dock eftersom att bilen fortfarande stod kvar framför min bil. Väldigt snett. Den tog upp två parkeringsplatser. När jag kom närmare såg jag att den inte var i närheten av min bil men att den däremot stod parkerad kloss mot en stolpe. Så illa skulle inte ens jag parkera.

Idag skulle nog ingen inblandad påstå att jag vaknade på strålande humör. Snarare trött och energilös. Men snart är det helg.

Högvinst!

Jag har ett (möjligen sjukligt) intresse för apotek. Det är nästan så att jag inte kan gå förbi ett apotek utan att gå in och titta lite. Kanske handla något mer eller mindre nödvändigt. Jag köper allt ifrån värktabletter till badleksaker. Testar nya hudprodukter. Köper stödstrumpor eller fotledsstöd (en gammal idrottsskada kan vi kalla det). Och jag har vart inne på apotek i varje land jag besökt. På allvar. Det är inte så att jag planerar det i förväg, googlar och så. Men på nåt sätt lyckas jag alltid hamna där. Min man skakar numera på huvudet när han ser hur entusiastisk jag blir över att hitta dessa butiker.

Med det sagt kanske det går att förstå min oerhörda glädje när jag såg att den numera nedlagda barnbutiken i vårt lokala centrum ska ersättas av ett apotek. Jag började nästan att hoppa och applådera när jag såg det. Men istället utbrast jag ett längtansfullt ååååh. Jag kommer att bli deras bästaste kund!

Balkonginspiration

Det rör sig på balkongfronten! Idag har vi flera målare hängandes på fasaden för att fixa det sista innan balkongräckena kan sättas på plats. Jag längtar så efter denna balkong! Snart kan jag med gott samvete shoppa loss bland stolar, bord, krukor, plädar, kuddar och ljuslyktor. Snart!

Bord, stolar och sittkudde från Mio.

Rör inte min napp!

Vi har så smått börjat prata med barnet om att lämna napparna till katterna på Skansen i sommar. Hon mottar det hela med sval entusiasm. Hon säger förvisso att nappar är för bebisar och att hon själv är stor nu. Men bara för att i nästa stund springa iväg och leta efter napp och snuttis. Det är ett par månader kvar så hon ska nog hinna vänja sig vid tanken innan det är dags.

Imorse hittade jag henne med telefonen (en sån där dinosaurieveriant som är kopplad in i väggen) vid örat. Genom sammanbitna tänder väste hon fram "...nej, ni får dem inte. Jag är arg på dig. De är faktiskt MINA!" innan hon slängde på luren. Jag frågade henne vem hon pratade med och hon svarade att det var katterna på Skansen. "De får INTE ta mina nappar!". Jag antar att hon inte riktigt är där än.

Thank you for the music

Jag har tidigare skrivit om hur jag hör enerverande sånger i huvudet när jag mår dåligt. Det händer tydligen även när jag har mycket att hålla i huvudet. Idag är jag hemma och ledig (Thank God!!) men har en del att fixa. Inga oöverstigliga berg direkt men ändå sånt som behöver göras - några telefonsamtal, plocka undan i sovrummet så att de balkongbyggande herrarna kommer förbi, tvätta barnets kläder från gårdagens kissolycka...ja lite sånt.

Just som jag stod i sovrummet och rafsade åt mig lite smutstvätt insåg jag att jag åter hör en melodi sjungen av möss med irriterande ljusa röster

"Vi ska sy och vi ska klippa,
vi ska göra't, ska vi tippa?
För den stora galakvällen
så ska vi sy modellen..."

Jag tror att det är dags att göra en kopp te och luta mig tillbaka i soffan. Kanske skriva en att-göra-lista för att slippa tänka så mycket mer idag. Så får det bli.

Mina nya kompisar

Jag har ganska dålig statistik när det gäller överlevnad av mina blommor. Utomhus som inomhus. Utomhus skyller jag på Stockholmsluften. Inomhus har jag inte så mycket att skylla på annat än mig själv. Min man är skrämmande ointresserad av att hålla blommorna vid liv (eller deras varande i vårt hem överhuvud taget) så det faller liksom på min lott att sköta om dem.

En stackars Orkidé som fick åka ner i komposten efter ett par veckor.

Härom veckan fick jag två chiliplantor och en tomatplanta av en god vän, tillsammans med några enkla tips för att de skulle växa och må bra. Det här var några veckor sedan. Än så länge lever de. Och jag har gett mig fasen på att de ska växa till sig så att vi får egna frukter. Så nu googlar jag så fingrarna blöder efter mer blomstertips. Mitt plötsliga intresse för att hålla blommorna vid liv sträcker sig längre än till dessa tre små stackare. Jag ska ha grönskande blommor både här inne och på balkongen framåt sommaren. Vänta bara.

Än så länge friska och fina små varelser.

Sovrummet är färdigt!

Jag passade på härom dagen när barnet somnade efter lunch. Enligt konstens alla regler har jag duttat färg på de färglösa fläckarna i taket. Precis som vilken målare som helst skulle rekommendera. Den blick jag fick av mannen i färgbutiken när jag förklarade vad jag skulle göra med den lilla burken med takfärg var väldigt talande. Nog om det.

Socklarna är vita. Betydligt bättre än de omålade i furu. Så nu släpper jag sovrumsprojektet och går vidare mot nya projekt.

Socklar målade och färg på väggen bakom elementet. (Jag ber om ursäkt för den nedre bilden. Jag hade ett barn klättrandes på mig samtidigt som jag fotade, därav dess snedhet...)

Det välduttade taket.

Vad hände med våren?

Promenaden till tunnelbanan imorse blev minst sagt blöt. Nånstans på vägen kom jag på att vi inte bytt till sommardäck på bilen och blev väldigt glad. Aprilväder när det är som bäst!

Att jag aldrig lär mig

Jag har genom åren upptäckt två saker om mig själv som tycks konstanta. Jag kan inte dricka kaffe efter klockan 16:30 på eftermiddagarna eftersom att jag då ligger vaken ett par timmar innan jag slutligen somnar närmare 01. Och jag kan inte dricka te på kvällarna eftersom jag då spenderar natten kissnödig. Alternativt går jag upp och kissar tre gånger.

Igår gick jag emot allt jag kan och vet. Jag drogs med i gemenskapen på jobbet och drack kaffe kl 18, en massa vatten och slutligen te kl 22:30. Det hela resulterade i att jag somnade sent bara för att kliva upp och kissa ett antal gånger under natten.

Idag är jag trött och seg. Förmodligen bidrar mina två arbetsdagar till segheten, även om jobbandet gick bättre än förväntat - heja mig! Men istället för att vila ska jag roa barnet som vi håller hemma idag igen. Hon är skrämmande pigg. Går runt i sitt rum iklädd trosor och tomteluva och pratar med Pippi i telefonen. Och hon har redan hunnit med att möblera om i min plånbok. Det var tur, för jag tyckte att det var lite väl bra ordning i den.

Jag bjuder på min fantastiska körkortsbild, tagen efter en stressig dag på jobbet i våras. Osminkad (även om jag är för blurrig för att det ska synas), oborstad och helt enkelt lite lagom ovårdad. Precis så som man vill se ut på ett foto som man ska visa upp i 10 år framöver.

Före och efter

Det börjar likna något som skulle tänkas kunna vara klart. Snart. Lite socklar saknas och det finns ett och annat småpyssel som jag tänkte roa mig med under dagen. Men för stunden ser det riktigt trivsamt ut. Färgen hade kunnat vara mörkare, men vi gillar den.

Sovrummet före (nåväl, efter att jag ställt alla möbler i mitten av rummet)

Sovrummet efter

Pappa är upptagen!

Mitt försök att få sovmorgon imorse gick väl sådär. Det sluga barnet passade på när pappan stod i duschen. Hon dundrade in i sovrummet och hoppade upp i sängen. Klockan är 07. Jag ska jobba kväll.

- Mamma, nu är du vaken!
- Nej jag sover. Gå till pappa.
- Nej! Pappa är upptagen. Upptagen, upptagen, upptagen! (Hon hoppar i sängen när hon säger detta)
- Nej han duschar. Jag hör det.
- Ja, han är upptagen.
- Jag är också upptagen. Jag sover!
- Nu är du vaken.
- Nej, jag sover. (Det kan hända att jag här halvskrek något i stil med att "ska det vara så jävla svårt att få sova lite" men för ordningens skull säger vi att jag svarade "nej, jag sover")

Barnet går ut till sin pappa i badrummet. Jag hör henne säga att jag är vaken eftersom att han var upptagen. Pappan skrattar. Jag trycker in öronpropparna djupare och somnar om.


Kl 08 kommer barnet åter in i rummet. Hon har med sig iPad'en. Hon lyssnar på Popular.

- Du får lyssna på Eric mamma!
- Mmm.
- Han bor i Solna. (Alla bor i Solna enligt dottern)
- Mmm.
- Man kan dansa såhär! (Hon hoppar runt i sängen)

Jag inser att det är dags att stiga upp. Maken ska till jobbet och jag börjar förbereda barnet för förskolan.

En påskhälsning i min smak

Jag sitter och går igenom lite bilder från helgen som var. En av de boende i huset (där de vi hälsade på bor) hade satt upp en lapp på ytterdörren - ett bra alternativ till en arg lapp. Budskapet går inte att missa. Och den fick i alla fall mig att dra på smilbanden.

Tillbaka till allvaret

Efter at ha ägnat dagen åt konflikthantering med barnet har jag beslutat att hon är frisk nog för att gå till förskolan imorgon. Hostandet har lugnat sig och hon sover bättre. Ja, förutom under dagen då hon verkar ha tyckt att det var en bättre idé att försöka driva mig till vansinne än att sova en stund. Och det har hon lyckats rätt bra med. Tack och lov somnade hon väldigt tidigt ikväll.

Nåväl, det är hög tid för mig att gå tillbaka till jobbet på allvar. Och jag gör det med mycket blandade känslor. Jag har inte jobbat på egen hand sedan början av sommaren. Visst känns det skönt att få betalt från arbetsgivaren och inte försäkringskassan, men det går inte att komma ifrån att det är en stor portion nervositet inblandat i arbetsåtergången.

Jag försöker att låta bli att tänka katastroftankar. De hjälper mig nämligen inte särskilt mycket i det här läget. Det bidrar bara till att jag blir väldigt nojig. Det kan ju gå alldeles utmärkt att börja jobba "på riktigt" igen. Och så kan det gå halvbra. Och halvbra duger för mig. Jag håller tummara för att det inte ska vara alltför stressigt imorgon bara. Håll gärna tummarna för mig du med!

Toalettbesök före och efter barn

Toalettbesök före barn:

Jag går in på toaletten, låser dörren och gör vad jag nu ska göra. Tvättar sedan händerna, låser upp dörren och går ut.

Toalettbesök efter barn:

Jag går in på toaletten. Dörren står på vid gavel (om maken nu inte är hemma vill säga). Dottern kommer springandes.
- Jag vill vara med!
Jag sätter mig ner.
- Mamma, ska du kissa eller bajsa?
Vi går igenom tänkbara scenarion. Dottern springer iväg. Jag hoppas på några sekunders lugn och ro. Men hon kommer snabbt tillbaka med en ukulele.
- Mamma, här! (räcker mig ukulelen) Du ska spela pippi långstrump!
- Nu?
- Ja, nu.
Jag börjar spela lite halvhjärtat samtidigt som jag försöker kissa.
- Nej, kom mamma. Du ska spela på mitt rum.
- Eh... jag sitter på toaletten. Jag kan spela på ditt rum när jag är klar.
Dottern tittar missnöjt på mig, skruvar på sig lite och säger
- Mamma det finns inget toapapper!
Jag sneglar åt sidan och inser att hon har rätt.
- Vad ska du göra nu mamma?
- Ja...jag får väl ställa mig upp och plocka ner mer papper.
- Jaha.
Jag plockar ner mer toapapper från korgen som är på tok för högt upp.
- Mamma koooooooom nu! Du ska spela pippi långstrump på mitt rum.
- Mmm...alldeles strax.
Jag reser mig för att tvätta händerna.
- Nej mamma, ingen tvål!
- Jo jag vill tvätta med tvål.
- Neeeeej mamma! Du ska spela pippi långstrump!
Jag tvättar med tvål, torkar händerna och vi går till dotterns rum för att spela pippi långstrump på ukulelen.

Inte utan min snuttis!

Den hänger med så snart vi ska lämna vår stadsdel. Den får titta på när hon leker eller när hon sitter på pottan. Och när hon sover. Och när hon äter. Så självklart satt den på första parkett även i Göteborg. Hela tiden. Den kommer nog hänga med långt efter att napparna getts bort till kaninerna i Aspuddsparken framåt sommaren.

Nej mamma, den är bara för pojkar!

I helgen lekte vi i en av Göteborgs alla lekparker. Det fanns två större klätterställningar och en lite mindre. Barnet sprang runt mellan dessa. Klättrade upp och ner. Men hon åkte aldrig ner för rutchkanorna som fanns. Istället kollade in alla leksaker som fanns omkring.

Efter en stund frågade jag henne varför hon inte åkte ner för rutchkanan. Hon svarar att den är för stor, att den bara är för pojkar. Jag säger att rutchkanorna är för alla barn. Hon säger bestämt "Nej mamma, den är bara för pojkar!". Jag frågar om någon sagt till henne att de stora rutchkanorna bara är för pojkar men får inget svar. Jag upprepar att rutchkanorna är för alla barn och att om någon sagt så till henne så var det nog bara på skoj. Jag undvek att säga vad jag tyckte om den eventuelle idiot som fått henne att tro på såna jäkla dumheter.

Hon fortsatte att leka men utan att åka ned för rutchkanan. Om det sen berodde på att hon hade börjat känna sig krasslig eller något annat lämnar jag osagt. Men jag undrar varifrån hon fått idén. Jag misstänker att det är något av de större barnen på förskolan som sagt något i lekparken. Eller så har hon sett nåt skitprogram på barnkanalen medan jag eller hennes pappa försökt laga mat ostört. Det vore inte heller helt otroligt. Förhoppningsvis var detta bara ett test från hennes sida för att se hur jag skulle reagera på det hon sa. Jag hade trott att såna här idéer skulle komma lite senare. Inte före 3-års åldern.

Borta bra...

Hur trevligt vi än har haft den här helgen var det mycket skönt att komma hem igår kväll. Barnet har dragit på dig nån rejäl förkylning, hostar och klagar på halsont och vill inte äta, trots försök med både glass och klubba. Men innan förkylningen slog till hade vi det väldans bra.

En förnimmelse av sommar

Jag älskar att köpa jordgubbar så snart de kommer till butiken. Inte så att jag äter en liter om dagen. För smaken går såklart inte att jämföra med sommarens solmogna jordgubbar, men det ger en försmak av vad som komma skall. En försmak av sommar och sol.

Igår hittade jag jordgubbar (från gud vet var) i ett grönsaksstånd här intill och kunde inte hålla mig från att köpa en liter. Det slank med lite gigantiska blåbär också. Förmodligen rent hälsovådliga. Men de slank ner efter frukosten idag. Och det fungerade bra som muta till ett barn som plötsligt fått en massa feber. 

Det här är närmare sanningen...

Sol, värme och glada barn!

En av tre stämmer i alla fall. Här i Göteborg finns glada barn. Men solen lyser med sin frånvaro. Och någon värme är det inte tal om. Istället möttes vi av regntunga skyar och snålblåst på väg till lekparken imorse. Och barnet fick för sig att det var morgon kl 03.20 inatt. Men jag är inte bitter! Och barnen är som sagt glada idag.

Glad påsk!

Oavsett om du jobbar eller är ledig så hoppas jag att du får en fin påskhelg. Själv är jag ledig hela helgen för ovanlighetens skull. Och jag ska spendera min lediga tid med man, barn, släkt och vänner. Jag önskar mig vackert väder. Men jag nöjer mig med plusrader och frånvaro av snålblåst.

Konversation en tidig morgon

Jag och dottern sitter och tittar på bolibompa en tidig morgon. Jag är väldigt trött och hon sprudlande glad och pratar i ett. På TV'n sätter dinosaurietåget igång.

- Jag älskar dinosaurietåget!
- Mmm
- Mamma, älskar du dinosaurietåget?
- Eh...nja, jag tycker mer om fåret Shaun.
- Nej mamma, du älskar dinosaurietåget. Och Popular! (Här kommer alltså Eric Saade in i bilden. Som jag för övrigt inte älskar.) De älskar du!
- Nja...
- Jo, du älskar dem!
- Jaha, jo jag gör väl det då.
- Här mamma ska jag visa Popular på paddan! Så kan du titta på den. Den älskar du!
- Åh, tack. Så snällt.

Strax lämnar vi både hemmet och paddan för lite äventyr.

Före och nästan efter

Det krävs inget geni för att förstå att det är skillnad på att måla på kvällstid i halvtaskig belysning jämfört med att måla i fullt dagsljus (i söderläge dessutom). Imorse blev denna skillnad väldigt tydlig. Jag har helt enkelt fått vara betydligt mer noggrann idag. Men det blir så fint! Ja bortsett från att jag slitit bort några bitar av takfärgen då. Jag ska nog överleva det med. Och jag tänker fuskmåla där det nu saknas färg.

Det är inte helt klart än - lister, målning bakom elementet och målning av vattenledningar (eller vad tusan det nu är) får vänta tills efter påskhelgen. Eller tills på måndag i alla fall. Och möblerna står fortfarande mitt i rummet. Så än finns inte så mycket att fotografera. Men jag bjuder på en första före- och efterbild så håll till godo.

Mot den välstädade hallen.

Här ser man färgen bättre. 

Avslöjande

När jag trycker på snabbvalsknappen på min skittelefon kommer mina senast 20 uppringda nummer fram. Vänner trängs med försäkringskassan, jobbet, familjen och nåt okänt nummer när jag ringt på blocketannonser. Snabbvalsknappen är en bra vägvisare för min del. Jag ser om det var för länge sen jag ringde en vän.

Det som däremot inte gör mig lika varm om hjärtat är när den lokala pizzerians nummer finns med bland dessa nummer. Då vet jag att det var alltför nyligt som jag käkat skräpmat. Av den anledningen blev jag väldigt glad när jag idag skulle ringa just den lokala pizzerian och insåg att numret inte fanns bland de 20 senast uppringda. Framsteg! Men ikväll blir det pizza till två trötta föräldrar.

Just another day i det glamourösa småbarnslivet

Jag inser att jag är rätt skadad som inte ser något konstigt med att nattens kissblöja ligger kvar på soffbordet halva dagen. Eller så är jag bara lat. Jag har för övrigt tvingats kassera en av de stora gröna mattorna på barnets rum nu på förmiddagen eftersom det skett en större bajsolycka på den. Jag stod en lång stund och tittade på eländet och funderade över om den skulle gå att rädda. Sen kom jag på att det inte direkt är någon dyrgrip som huserar på golvet utan en billig IKEA-matta. Så jag struntade i att ta ta reda på eventuella räddningsmöjligheter och rullade ihop fanskapet istället. Det är glamour!

Jag gillart!

Det tar sig! Första varvet målat. Det var lite trixigare än jag trodde att måla ovanför garderoberna samt bakom några vattenledningar. Hur jag ska lyckas måla bakom elementet har jag inte kommit underfund med än, men det klarnar förhoppningsvis under dagen. I väntan på det ska jag nu sätta igång med varv nummer två.

Jag outar mig!

Nu är det officiellt vem som ligger bakom den här bloggen. Här är jag! Bilder från målandet kommer imorgon. Första lagret är klart och jag känner mig mycket nöjd med färgen. Men mycket öm i ryggen. Så går det när man målar utan något större svängrum. Imorgon blir det lager två samt målning av socklar.

Mellis!

Barnet är hämtat, vi har lekt i lekparken och nu går vi så sakteligen hemåt - genom ytterligare ett antal parker. Jag påpekade att jag börjar bli lite hungrig och att vi kanske skulle kunna gå hem via ICA och handla lite frukt och får till svar att hon redan ordnat mellis till mig. Så gott!

Färgval

Jag kunde inte bestämma mig idag heller. Det blev ytterligare ett färgprov med hem från butiken. Nu får jag snällt vänta in maken för råd. Och i väntan på honom har jag målat upp det nya färgprovet på väggen. Sen har jag blandat de två mittersta färgerna med varandra för att få färgen längst till vänster i bild. Jag vill nog ha färgen som är näst längst till vänster i bild. Vad tycks?

Lätt att vara efterklok

Jag kan inte låta bli att tänka att vi borde ha investerat i platsbygda garderober när vi flyttade in. Såna som går hela vägen upp till taket. Såna som min man ville att vi skulle beställa redan då, by the way. Då hade jag liksom sluppit klämma mig in mellan garderoberna och taket för att sätta fast maskeringstejpen.

Dagens bloggtips

Jag satt och googlade lite och hamnade på en blogg. Min egna gamla blogg. Och jag läste igenom det jag skrivit om sjukdomstiden. Jag måste säga att det är läsvärt. Faktiskt! Mycket ångest som lyser igenom. Och frustration. Men framför allt en hel del tänkvärt.

Så kika in och läs under kategorin När man blir sjuk. Sen tycker jag att du ska komma tillbaka hit och fortsätta läsa. Såklart.

Svåra val

Jag hade siktet inställt på Lavendel. Typ lila. Fast med rätt mycket grått. Men när jag kom till butiken och såg hur färgen såg ut kände jag att det skulle bli för mörkt. Så jag fick tänka om. Tillsammans med en engagerad man ur personalen lyckades jag välja två andra färger.

Jag har tvättat väggarna, tejpat tak, graderober, fönster, dörrar och socklar och målat två tester. När färgen väl var på väggen insåg jag att båda färgerna var för lila, för starka och för lite gråa. Fan. Så idag ska jag tillbaka till Alvik och hitta en tredje färg. Sen blir det måla av!

Bilden är något missvisande. Färgen till höger passar nog bättre för ett barnrum. Väldigt pastellig. Den högra gillar jag, men den är något för mörk. På mitten av byrån står mina nya bebisar. Jag återkommer till dem.

Övningskörning pågår

Jag brukar dra mig för att köra bil i Stockholm. Det är inte trafiken i sig som gör det utan att jag inte hittar. Det är dåligt skyltat mest överallt så varje biltur slutar med att jag irrar runt och svär i bilen för att jag hamnat fel. Igen.

När jag blev sjuk i somras fick jag en legitim anledning att inte köra bil. Det var inte tal om att jag skulle sätta mig bakom ratten när jag fick sjuk ångest av att resa mig upp från soffan, såklart. Men allt eftersom jag blev piggare kom maken med små hintar om att jag kanske borde börja köra igen. Han är väl inte särskilt road av att köra varje gång vi ska nånstans. Så för ett par månader sen mer eller mindre tvingade han mig att köra. Och det gick såklart jättebra, även om jag fick ett visst stresspåslag. Men efteråt kändes det bättre att tänka på bilkörning.

Idag skulle jag köra till norra delarna av stan för att köpa färg och tillbehör för att måla om sovrummet. Det var inte utan att det tog en stund för mig att somna igår kväll. Troligtvis en kombination av inspiration inför målandet och nervositet inför bilkörningen.  Imorse kollade jag kartan noggrannt innan jag gick ut och tänkte att det borde vara enkelt att hitta. Jo tjena. Efter en timmes bilfärd (jag borde ha varit framme efter max 20 minuter) cirkulerade jag i en relativt bekant stadsdel utan att hitta den där jävla färghandeln. Till saken hör att jag inte hade min mobil med mig, så jag kunde inte ringa min vän som rekomenderat mig just den butiken. Så jag gav upp och körde mot Måleributiken i Alvik istället. Längs med Drottningholmsvägen, som normalt sett består mestadels av krypkörning och en jäkla massa bilar, kom jag på mig själv med att sitta och njuta av musiken i bilen. Jag tror att jag är botad!!

Nu ska jag sätta igång med förarbetet. Bilder kommer!

Min nya leksak

ÄNTLIGEN fick jag tag i en Brio race på Blocket. Jag har sökt i över en månad men de blir sålda väldigt snabbt så jag har liksom inte hunnit fånga någon förrän nu. Jag ringde två minuter efter att annonsen kommit ut, skickade iväg maken till Nacka och nu står den i vår hall och väntar på att klättras på eller hoppas i. Efter en kort provtur till ICA med dottern var vi båda mycket nöjda över inköpet. Förhoppningsvis kommer jag svära mindra på väg till och från förskolan nu. En kan ju alltid hoppas. Maken hoppas att jag aldrig mer ska köpa nån fler vagn.