torsdag 31 januari 2013

Ska jag bli shoppingsugen nu eller?

Jag antar att det inte bara är jag som fått en ökad mängd reklam i flödet på facebook? Alltså jag ammar förvisso och brösten är några storlekar större än vanligt, men jag har ingen större lust att klämma in (och upp) behagen i denna tröja. Oavsett färg. Jag gissar att det är tänkt att jag ska bli shoppingsugen när jag ser den här bilden, men nej. Jag blir inte sugen på att shoppa av en bild på en väldigt smal och storbystad modell som ska se kåt ut. Ledsen, men jag blir inte ens lite shoppingsugen. Nej, jag blir irriterad och trött (jag blir ofta trött nu för tiden). Om det här är såndäringa riktad reklam kan de gärna rikta den åt annat håll. För den funkar rackarns dåligt på mig.

Ja alltså jag har ju tid att blogga

Så här är det - jag är inte överens med Windows 8. Varje gång jag ska blogga vid daton slutar det med att jag blir på dåligt humör och stänger av den istället. Jag har väl en sisådär 15 utkast som nog aldrig kommer att bli klara bara för att jag ledsnar. Istället skriver jag från mobilen. Men jag orkar inte skriva några lägre inlägg från mobilen då den autocorrectar allt jag skriver så att det blir helt obegripligt. Så det blir inte så mycket skrivet, trots att det är så mycket som bubblar i huvudet.

Nåväl, jag ska nu roa en treåring med stort mammabehov, en bebis som vill äta och mig själv då - en nybliven 34-åring med en lättare förkylning och ett sjuhelsickes godissug. Men jag återkommer. Ska bara diskutera lite mer med Windows 8 först.

söndag 27 januari 2013

Klocki och Docki

Det bor fyra personer i vårt hem. Fyra personer och två monster - Klocki och Docki. Enligt utsago är de ofarliga, men de verkar ställa till med ett och annat bus. Och ibland skrämmer de storasyster. Särskilt när det är mörkt i hennes rum.

Härom dagen ritade hon av Klocki. Och här nedan har ni resultatet. Så nu vet jag vem jag ska hålla utkik efter!

torsdag 24 januari 2013

Ur ett grodperspektiv

Allt blir så mycket större om man ser det underifrån, inga konstigheter med det. Tallarna i lekparken ser enorma ut på bilden nedan. Ja de är såklart rätt höga. Men ändå. Tittar man på bilden nedanför tallarna får man en bra bild av vad min stackars son möter dagarna i ända. Ett par glasögon som förstorar ögonen ytterligare. Herregud så läskigt!



Det är inte lätt när det är svårt

Att få småsyskon är inte roligt hela tiden. Hela ens värld förändras. Och inget har man att säga till om det heller. Jag har väntat på en reaktion från storasyster, men den har uteblivit fram tills alldeles nyligen. Men nu är de här - utbrotten! De stora, vilda och totalt "komna från ingenstans" utbrotten. Då skriks och gråts det hysteriskt långa långa stunder. Och man hinner inte förstå vad det hela handlar om innan det är för sent.
 
För det mesta tycker jag att jag håller mig hyfsat lugn. Man får ju förstå att hon inte gör det för att jävlas, utan som en reaktion på vad som händer omkring henne. Men ibland är det svårt att hålla lugnet när treåringen skriker som en stucken gris och sparkas och slåss om man kommer nära för att trösta (samtidigt som hon inte vill vara själv).
 
I morse, efter en natt med mycket fattig sömn för min del (lillebror verkar vara inne i en fas, dock inte i fas med mig), var mitt tålamod något sämre än vanligt. Med andra ord visste jag redan från början att jag skulle få kämpa för att inte bli en skrikmorsa. Och det gick bra ett tag. Sen kom det första stora utbrottet från barnet. Hon blev hysterisk över att jag slängde mitt snytpapper i papperskorgen i köket, samtidigt som hon skulle kissa. Detta var samtidigt som vi skulle klä på oss för att gå till förskolan. Och samtidigt som lillebror låg och grät i vagnen eftersom att han började bli varm. Så hon rusade till köket med byxorna vid vaderna och skulle plocka upp pappret samtidigt som hon vrålade en svårtydd harang som innehöll både kiss och många nej. Jag försökte förklara att det kanske vore bättre att låta skräpet ligga kvar i papperskorgen, men hon var ihärdig. Efter några minuters skrikfest lyckades hon fiska upp mitt gamla snytpapper från papperskorgen, sprang med det till toaletten där hon slängde ner pappret och spolade. Sen förklarade hon att INGEN får kissa.
 
Det tog väl en kvart att lugna ner henne tillräckligt för att hon skulle kunna klä på sig ytterkläderna. Ja, eller för att jag skulle klä på henne ytterkläderna. För vid det laget hade hon gått tillbaka till barndomen och kunde ingenting och var tvungen att ha både napp och snuttis med till förskolan. Jag lyckades med stor ansträngning ta mig till förskolan, lämna barnet och ta mig hela vägen hem. Där väntade en stor kopp kaffe. Nu är det bara resten av dagen kvar.

onsdag 23 januari 2013

Tid att njuta

Jag vet att jag skrivit om det flera gånger tidigare, men jag säger det igen - att vara hemma med vårt första barn var ingen picknick. Därför känns det väldigt ovant, och onekligen väldigt angenämt, att få vara hemma med detta barn. Ett barn som faktiskt sover, särskilt om nätterna. Som inte kräks hela tiden. Som är rätt nöjt den mesta av tiden (trots lite magont, men det har blivit bättre även fast att jag återgått till att äta mjölk). Som kan sitta i babysittern en stund, ligga på soffan en stund eller helt enkelt ligga i famnen en stund - utan att ledsna och kräva underhållning delux. Som somnar i vagnen så snart den sätts i rörelse. Och som somnar i selen utan större ansträngning.

Nu hinner jag njuta av det lilla livet på ett helt annat sätt än förra gången. Jag hinner sitta och bara titta på honom. Och det är så oerhört skönt! Nu förstår jag de som säger att det är mysigt att vara hemma med spädbarn. De måste haft ett sånt här barn.

måndag 21 januari 2013

Vadå, skulle man tappa stilen bara för att man blivit mamma?!

Nej vet ni vad. Jag går runt galaklädd och sminkad till tänderna dagarna i ända. Ja, det är sånt jag tycker är viktigt här i livet. Att se bra ut. Mest hela tiden. Jag till och med vaknar välsminkad. Jomenvisst, så är det.

Sovgungan

Äntligen kommer den till användning - sovgungan! Vi köpte den när vi väntade första barnet efter att ha sett hur gott goda vänners barn sov i en liknande säng. Men vår dotter ville inte ligga i sovgungan alls. Hon kräktes så snart hon låg plant så det är klart att det inte var särskilt mysigt. Men nu är det nya tider!

Lillebror somnar gott när man vaggar honom. Min rygg mår således bättre än under förra föräldraledigheten (trots obefintlig träning för närvarande). Och det blir mindre skrik och frustration från samtliga inblandade. Så det är bara att tacka och ta emot.

lördag 19 januari 2013

Man vill liksom bara krama om träden

Minus fjorton grader och strålande sol. Samt varmvatten i kranarna. Vad mer kan man begära?

Gick det bra på toaletten?

Storasyster har börjat ställa en massa artiga frågor åt höger och vänster. Och jag tänker att det är väl bra. Men inland blir det lite väl artigt. Härom morgonen kom hon in till mig och lillebror när vi just vaknat och frågade "hur har natten varit?". Jag berättade och hon var till synes nöjd med svaret. So far so good.

En annan gång fick vi besökaren vänner som bor i Nacka (en bilresa på runt 15 minuter härifrån). När de kommer in frågar storasyster "har resan gått bra?". Klart man vill veta det. Men oftast brukar man väl fråga de som rest något mer långväga.

Idag var hon ivrig att få in mig på sitt rum, eller in i sitt hus som hon kallar det. Jag ville göra frukost och gå och kissa först. När jag fått göra det och kommer in till henne frågar hon "gick det bra på toaletten?". Där nånstans kände jag att det räckte med artighet.

onsdag 16 januari 2013

It's a hard knock life

Lillebror visar tydliga tecken på kolik. Hurra hurra hurra! Han har uppenbart ont i magen, problem att fisa (trots diverse hjälpmedel), svårt att bajsa, gråter, knyter händer och drar upp benen mot magen och är missnöjd efter mat. Men fortfarande är han en frisk fläkt jämfört med sin storasyster. Och än så länge sover han gott om natten, sånär som på några uppvak för amning, så jag klagar inte. Från och med idag har jag dessutom nöjet att njuta av komjölksproteinfri kost. Som förra gången. Jag ska testa i två veckor och se om det gör någon skillnad. Gör det inte det blir det akupunktur för lillen. Det brukar tydligen ha god effekt på kolik.
 
Vad annat är nytt? Jo, vi har inget varmvatten. Sedan i söndags, då en del av värmepumpen gick sönder, har vi enbart 12-gradigt vatten från samtliga kranar. Det är kallt. 20 grader är min gräns när det gäller att bada utomhus, så ni kan gissa vad jag tycker om det här. Jag duschade senast i lördags. Men jag har också upptäckt att man kan göra underverk med en liter ljummet vatten från vattenkokaren. Inget ont som inte för något gott med sig. Det här är tokbra för miljön! Men mitt hår kommer jag inte att tvätta förrän på fredag eftermiddag, då varmvattnet förhoppningsvis är åter.
 
Och så har jag fått någon låsning i nacken. Jag antar att det inte gör underverk att sova på rygg med ett gäng kuddar under ryggen i en månad. Men med ett par Alvedon i kroppen kan jag nu ta djupa andetag igen.
 
För att liva upp min dag ytterligare har jag idag för första gången lämnat storasyster på förskolan. Det höll på att gå åt skogen eftersom att hon först vägrade gå hemifrån eftersom att jag gått på toaletten före henne. "Neeeeej mamma, jag tänker inte gå ut eftersom att jag inte fick kissa först! Jag tänker vara hemma heeeela dagen!". Detta utspelade sig strax innan klockan nio, och klockan nio skulle det komma hem en kvinna till oss och se över vår lägenhet. Och klockan nio skulle barnet vara lämnat på förskolan. På nåt vis fick jag på henne alla kläder och vi kom oss iväg, om än något försenade. Att jag sedan gick till fel lekpark och höll på att lämna barnet till fel förskolepersonal gjorde bara det hela än mer spännande.
 
Nu mina vänner ska jag äta frukost, amma och vagga bebis. Allt på en gång.

torsdag 10 januari 2013

Tandborstning

Jag sitter i soffan och hjälper dottern att borsta tänderna. På TV'n visas ett program där ett par tittar på hus på landet. Jag håller i tandborsten och ber dottern gapa. Så borstar jag.

Efter några sekunder för hon bort min arm.
- Mamma, vilken färg har huset?
- Vilket hus?
- Det där (pekar på TV'n). På utsidan.
- Ja... Det kanske är vitt?
- Nej, det är nog rosa.
- Okej. Nu borstar vi vidare.
Två sekunder senare för hon bort min arm igen och pekar på TV'n.
- Soffan är rosa mamma!
Jag borstar vidare. Min arm förs bort.
- Alla älskar rosa soffor!
Jag borstar. Min arm förs bort.
- Du äskar också rosa mamma!
Tandborstningen fortsätter i hela fyra sekunder.
- Vill de köpa alla husen mamma?
- Nej de vill nog bara köpa ett hus.
- Okej. De vill nog bara köpa ett hus.
Jag borstar lite till.
- Mamma jag tror nog att vi borstat färdigt nu.
Jag ger upp borstandet.

fredag 4 januari 2013

Dagarna de går och går

Lillebror närmar sig tre veckor och snart är det dags att återgå till vardagen. Storasyster ska till förskolan och maken till jobbet. Den här gången känns det (till skillnad från förra gången) helt lugnt. Det ska till och med bli rätt skönt att få lite lugn och ro om dagarna. 

Nätterna är än så länge helt okej. Lillebror äter var annan till var tredje timme, men sover däremellan gott. Det jobbigaste med nätterna är att han vill sova på mig, något som jag har svårt för. Jag rör mig normalt rätt mycket när jag sover och nu kan jag inte det. Istället ligger jag med kuddar under armar och knän för att ligga så bekvämt jag kan. Men som sagt - han sover i vart fall. Även storasyster sover bra, även om hon kommer in till oss de flesta nätter. Så det blir lite varmt i sängen. 

Dagarna är även de okej. Han vill vara nära, så selen är guld värd. Han äter en hel del men kräks aldrig (tack alla högre makter för det!!). Han knorrar en del på eftermiddagarna och verkar ha lite ont i magen. Men det hade kunnat vara mycket värre. Så jag känner mig lugn. Allt funkar bra. 


torsdag 3 januari 2013

Saker är inte alltid vad de ser ut att vara

När du tittar på bilden nedan kanske du tänker "tillbehör till mjölkpump". Eller så tänker du "borde jag veta vad det där är?". Båda är fel. Såklart borde alla veta att det här är brandmanstillbehör! I alla fall om man frågar en treåring.

Vad som tidigare var känt som tillbehör till mjölkpumpen har nu förvandlats till den bästa leksaken hemmet kan frambringa. Barnet "slangar" en massa. Det betyder att hon släcker bränder. Det känns tryggt för en brandrädd själ att ha en brandman under samma tak.

tisdag 1 januari 2013

Ett helt nytt år är här

Så vaknade vi upp till ett nytt år. Vi höll oss vakna över midnatt igår. Jag och maken i vart fall. Vi fastnade framför en film som aldrig ville ta slut och plötsligt var det bara en kvart kvar på 2012. Jag var klädsamt irriterad över alla som envisades med att skicka upp raketer långt innan tolvslaget. Och över alla som fortsatte att skicka upp raketer långt efter.

Jag har inget emot organiserade fyrverkerier en sån här gång. Men när fulla vuxna och barn/ungdomar smyger runt med tändare och tändsticksaskar like there's no tomorrow får jag horn. Jag har upplevt åtskilliga nyårsaftnar där fyrverkeripjäser åkt längs marken och smällt inte långt ifrån där jag stått. Och det värmer inte själen. Jag vill ha mina lemmar intakta även efter den sista december.

Så ja, jag kan ha uttalat mycket hårda ord om vad jag skulle göra gentemot människor som potentiellt skulle kunna smälla raketer för nära mitt hus. Och när jag vaknade imorse utan att höra detta smällande kände jag mig på bättre humör.