Jag vet att jag skrivit om det flera gånger tidigare, men jag säger det igen - att vara hemma med vårt första barn var ingen picknick. Därför känns det väldigt ovant, och onekligen väldigt angenämt, att få vara hemma med detta barn. Ett barn som faktiskt sover, särskilt om nätterna. Som inte kräks hela tiden. Som är rätt nöjt den mesta av tiden (trots lite magont, men det har blivit bättre även fast att jag återgått till att äta mjölk). Som kan sitta i babysittern en stund, ligga på soffan en stund eller helt enkelt ligga i famnen en stund - utan att ledsna och kräva underhållning delux. Som somnar i vagnen så snart den sätts i rörelse. Och som somnar i selen utan större ansträngning.
Nu hinner jag njuta av det lilla livet på ett helt annat sätt än förra gången. Jag hinner sitta och bara titta på honom. Och det är så oerhört skönt! Nu förstår jag de som säger att det är mysigt att vara hemma med spädbarn. De måste haft ett sånt här barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar