Överlevnad

Vissa dagar är det långt ifrån läge att hålla på principer (något jag förvisso inte gillar ens i vanliga fall), tänka att man ska vara duktig, pedagogisk eller rent utav snäll. Nej, somliga dagar handlar om att överleva. Igår var en somlig dag.

Jag hade fått alldeles för lite sömn, eftersom att lillebror knorrat sig igenom natten. Maken hade dessutom redan på söndagskvällen deklarerat att han skulle vara tvungen att jobba sent på måndagen, så jag visste att måndagens strider var mina egna. Mina alldeles egna. Så är det ibland. Jag hade redan innan jag vaknat lagt ribban för dagen, trodde jag. Första hindret var att få iväg storasyster till förskolan. Jag kände att jag sket i om det så gick böldpest där, jag orkade inte med än sjätte dag med två barn i hemmet. Det gick över förväntan. Vi var förvisso förti minuter sena, men man kan inte lyckas med allt. Hon åkte pulka hela vägen.

Sen började racet. Jag skulle plocka undan inför en storstädning som skulle äga rum idag. (Lugn bara lugn - det var inte jag som skulle storstäda. Riktigt så illa däran är jag inte.) Plocka undan innebär för min del att ställa saker på sin rätta plats. Vi har många saker som inte står på sin rätta plats. Så det tog väldigt lång tid. Samtidigt som jag gjorde detta visade lillebror tydliga tecken på att vara i fas. Åter igen, inte med mig, utan i en helt annan fas. En utvecklingsfas. Han ville inte sova, inte äta lugnt, inte sitta i babysitter, inte ligga i vagnen... ja, typ inget alls. Så han hängde i selen på min mage hela dagen. Det gör att man får rätt ont i ryggen, särskilt om man plockar högt och lågt samtidigt.

Det blev en middag på stående fot alldeles för sent på dagen. Sen var jag tvungen att springa ett ärende, sisådär en timme innan storasyster åter skulle hämtas på förskolan. Eftersom att ryggen var mer än öm fick lillebror ligga i vagnen trots allt. Sen släpa barnvagn (med swivelhjul) genom snömodd, sladda runt inne i gallerian och försöka undvika bacilluskor och därefter släpa sig vidare till förskolan för hämtning. Där fick jag lov att berätta en lång historia utan rim och reson om en fladdermus som jag träffat här hemma. Allt för att hon skulle klä på sig ytterkläderna. Så hem med två trötta och hungriga barn för mellis.

Storasyster var nu tvär. Ville vara själv med mig, vilket inte gick eftersom att lillebror ville amma. Då ville hon titta film istället. Det fick hon. Jag andades ut en stund. Då märker jag att storasyster har somnat. "VILL DU HA GLASS?" hör jag mig själv vråla, varpå det sovande barnet vaknar upp ur sin sömn. Glass är nämligen det bästa hon vet. Och jag kände att om hon sover nu kommer jag ha två barn att underhålla fram till klockan tio på kvällen. No can do! Så det fick bli en måndagsglass. För att hålla storasyster lugn genom glassätningen skulle jag sitta med henne vid bordet. Och amma, samtidigt som jag skulle svara på hundra frågor.

Så upp med lillebror i selen och laga middag. Aj aj ryggen. Jag kände att korvpengar och makaroner var betydligt enklare än fyllda kycklingfiléer och rotsaker i ugn, så det fick det bli. Slevade i mig middagen på fem minuter och ammade igen. Vid köksbordet. Samtidigt satt storasyster och åt med händerna. Och jag kände att jag skiter i om hon så äter med fötterna bara hon är lugn. Tyst är hon nämligen aldrig, så det har jag gett upp för länge sen.

Sen var det dags för kvällsracet, eftersom att middagen för storasyster tog sån rackarns lång tid. Göra välling, borsta tänder, ta på pyjamas... allt samtidigt som jag ammade lillebror såklart. Han ville nämligen fortfarande inte sova alls. Och allt samtidigt som jag fortsatte berätta om fladdermusen som vart på besök. Så fick storasyster somna i soffan framför Simpsons. Det är ju tecknat åtminstone. Äntligen tänkte jag få lite egentid framför TV'n. Lillebror hade dock andra planer.

Han höll låda hela kvällen. Vid midnatt gick jag och la mig i sovrummet för att fortsätta stoppa i nappen, stoppa om, buffa på rumpan och vagga det knorrande barnet. Jag hörde att maken kom hem en stund därefter, men hann inte prata med honom eftersom att vi har stationerat oss i var sitt rum med var sitt barn för tillfället. Runt ett-snåret somnade lillebror för första gången. Därefter har jag fått tre timmars osammanhängande sömn under natten.

Men jag är vid gott mod! En annan dag är en bättre dag. Efter regn så kommer sol. Det blir bättre. Ha förtröstan och allt sånt.