måndag 11 mars 2013

Jag vänsterprasslar!

Jag har sedan någon vecka tillbaka dubbelbloggat. Jag har prasslat på wordpress. Detta helt enkelt eftersom att jag upplever att den är med användarvänlig. Så från och med nu hittar du mig HÄR. Innehållet är detsamma (även om jag inte flyttar med gamla inlägg), det är bara adressen som är ny.

lördag 9 mars 2013

Hurra och tjohooo

Med detta glada utrop vill jag meddela att båda barnen sover i sina sängar sen klockan 20. Eller sina och sina... Lillebror sover i vår säng. Han gillar ju inte det där med att sova ensam. Men eftersom att det är där han sover så antar jag att det får räknas som hans säng. Jag trodde inte att denna dag skulle komma riktigt än. Och jag vågar inte tro att det kommer att upprepas nästan nånsin igen. Men det är onekligen ett trevligt inslag i vardagen.

Så, hur firar vi då denna stora händelse?! Jo det ska jag tala om. Jag började med att gå och handla chips och godis. Riktigt krispiga chips. Såna man inte kan äta utan att bebis som normalt ligger och sover på ens bröstkorg vaknar. Sen dukade jag upp en sjuhelsickes gottebuffé i soffan och slog mig ner bredvid. Sen har jag kollat på melodifestivalen samtidigt som jag förkovrat mig i internetvärlden. Jag har druckit en väldig massa vatten också. Man blir ju törstig av chips.

Vad maken gjorde? Han sitter fortfarande och jobbar efter en hektisk vecka. Men han har hjälpt mig med chipsen och godiset.

Jamen så kom inte och säg att vi inte vet hur man firar!

Självinsikt och att vara objektiv

Herregud, jag har närt en Picasso vid min barm! Vi kommer bli rika när hennes alster går till försäljning. Verkar jag överentusiastisk? Det kan i så fall bero på att det inte gått att urskilja typ nånting alls annat än färg i hennes tidigare alster.

Här har ni en ubåt! Se bara de böljande vågorna och ubåtens tydliga fönster. Ja jag säger då det.

Från bajs till cupcakes

Jag försökte vara en god husmor igår och tänkte baka cupcakes med dottern. Hon förhalade dock processen å det rejälaste. Tanken var att vi åtminstone skulle dekorera dessa cupcakes tillsammans. Men den arma modern fick till slut slava ensam i köket. Eller ensam och ensam... Jag hade en bebis i sele på magen.

Det blev i alla fall vansinnigt gott även om smörkrämen såg ut som bajs ett tag. Nu vill jag ha ett större kök och en bättre ugn så att det går än bättre att baka.




God morgon

Jag gillar som bekant att visa upp mitt vackra anlete på morgonkvisten. Idag känner jag mig särskilt representabel efter nattens prövningar. Många uppvak för amning och en bebis som viftat hej vilt med armarna i sömnen har lett till ett huvud som känns som om jag vrålpartajat hela natten. Känns orättvist då det var länge sen jag ens drack alls.

Nåväl, nu får ni chansen att njuta av min väna uppenbarelse. Huvudvärken gör att jag inte kan öppna båda ögonen ordentligt.

fredag 8 mars 2013

Barnvagnsmarschen

I strålande solsken och med rekordmånga deltagare (enligt rfsu) gick jag med i barnvagnsmarschen. Och båda barnen var med! Så även en vän och hennes bebis. Vi gick nästan hela vägen, för sen började lillebror bli hungrig och storasyster mycket rastlös.

Nu kvarstår en fundering - kan man bränna sig i solen redan?! Min högra kind är väldigt röd och varm. Och jag fattar ingenting!




torsdag 7 mars 2013

Aj, ack och ve

Nu tycker jag allt lite synd om mig själv. Vad jag trodde var någon slags huvudvärk visade sig nyss vara skavsår från glasögonen. Och inga linser har jag heller. Det kanske låter som att jag fått slut på linser, men sanningen är den att jag inte har några linser. Har aldrig haft. Jag har ju trots allt bara varit glasögonbärare i lite drygt ett år. Men nu förstår jag ju varför linser är en bra grej. Så vad gör jag?! Ska jag sätta typ kompresser över näsan? Bomull? Fetvadd? Smörja? Inte smörja? Jag behöver ju ha glasögonen på mig, annars får jag huvudvärk på riktigt. Och det känns inte som något som jag behöver just nu. Herregud såna dilemman jag ställs inför.

Här har ni skavsåret. Man ser även hur jag höjer på ögonbrynen allt jag kan för att släta ut den bekymmersrynka som tycks ha blivit permanent efter de senaste dagarnas prövningar.

Vår och mental hälsa

Det ryktas att det ska bli många minusgrader imorgon, så jag passar på att njuta av dagens plusgrad riktigt mycket. Jag har hittat en solig plats i lekparken. Storasyster är hemma idag med, på hennes egna begäran. Jag tror att vi haft det lite för mysigt i veckan helt enkelt. Men nu är det slut på det roliga. Eller imorgon är det det. Då ska hon åter till förskolan så att jag får behålla min mentala hälsa. Den börjar nämligen svaja efter otaliga diskussioner med storasyster. Dessutom vill jag gå med i barnvagnsmarschen imorgon. Och det tror jag inte hon skulle uppskatta särskilt mycket.





onsdag 6 mars 2013

Fredagsaktivitet för stockholmare

Jag ska ta med bebis och gå barnvagnsmarschen på fredag. På internationella kvinnodagen. Ja, såvida storasyster friskat på sig och är på förskolan vill säga. Men det bådar gott efter dagens aktiviteter. Trots utevistelse, cafelunch och biblioteksbesök är hon fortfarande med i matchen. det är mest jag som är trött nu.

Ni som är föräldralediga - kom och marschera ni med! Kl 11:30 på norrmalmstorg.



Vårhobby

Ge mig en ishacka och jag roar mig i timmar! Älskar att hacka loss vårens porösa iskanter. Åter igen ett vårigt barndomsminne som kom ikapp. Tyvärr har jag ingen ishacka. Nu är mina hälar ömma!

Julafton

En av fördelarna med att få andra barnet är att man åter får chansen att använda (och återanvända) bebiskläderna. Man vet vilken typ av plagg som funkar och vilka man har sparat alla favoriter. Med man menar jag såklart jag. I egen hög person. Nu har vi plockat upp ännu en låda barnkläder från förrådet och för mig är det som rena julafton. Allt känns nytt. Särskilt de plagg jag glömt bort att jag hade.

tisdag 5 mars 2013

Vem bestämmer?

Jag och treåringen har diskuterat mat i dagarna. Hon äter helst bara pasta med köttbullar, korv eller fiskpinnar. Med helst menar jag att hon vägrar äta annat, även om det betyder att hon blir utan lunch eller middag. På förskolan och hos vänner äter hon allt. Den ensidigs kosten leder vissa dagar till stor frustration, inte minst hos mig.

Idag tyckte jag att det passade bra med ris till lunch, inte minst för att det fanns massor med ris över från gårdagens middag. Så jag sa helt sonika att det blir fiskpinnar och RIS till lunch. Ni skulle sett blicken jag fick.

- Nej, pasta och fiskpinnar.
- Nej, det blir ris idag.
- Nej, jag vill ha pasta.
- Mmm men jag bestämmer att det blir ris till lunchen.
- Men då bestämmer jag att det blir PASTA!
- Jag har redan bestämt vad vi äter till lunch. Du får bestämma till middagen.
- Då bestämmer jag att vi äter köttbullar och pasta till middag!
- Okej.

Vi åt lunch och hon åt bara ris. Senare tänkte jag skoja till det med våfflor till mellis men se det gick inte. Hon tänker inte äta förrän det är dags för pasta. Frågan är bara hur jag ska lyckas fixa någon middag då lillebror parkerat sig vid matstationen. För gott, som det verkar.

Fail på den

I fyra dagar har jag gått runt här hemma och hävt ur mig "Nys i armvecket!", "Hosta i armvecket!", "Ha inte ansiktet så nära lillebror!", "Nej, pussa inte på lillebrors händer!" och så vidare. I evinnerlighet. Allt för att han ska slippa bli sjuk. Den där slemhostan kommer nog inte göra sig särdeles väl i lillebrors små luftvägar.

Mina utrop har tagits emot med sval entusiasm, men storasyster har hittills nästan inte hostat rakt på någon annan. Nästan alltså. Så idag, när jag sitter med telefonen fasttryckt mellan örat och axeln samtidigt som jag försöker roa en halvnöjd lillebror lyckas jag själv utföra stordåd för att öka smittspridningen. Jag stoppar i nappen i munnen på honom. Han spottar ut den och jag stoppar in den igen. Han spottar ut den och jag stoppar in den igen. Proceduren upprepas tills jag inser att det är storasysters halvsnoriga napp som jag försöker få honom att ta emot. Jävlar i helvetet, skulle jag kunnat säga. Och det sa jag nog. Bland annat.

Nåväl, nån gång ska väl även liten bli förkyld.

På vift

Vi tar en tur i det vackra vårvädret, som synes. Promenaden är ett resultat av min motvilja att vistas på 65 kvadratmeter med två barn mer än en dag. Om ens det. Det höll dock på att sluta illa då maken gömt mina nycklar. Men ett gäng svordomar senare var de funna - i hans jackficka ! Vagnen kunde låstes upp och så även cykellåset. Nu dödar treåringen snön (hennes ord) och lillebror sover i vagnen.

En livs levande snoozeknapp

Det slog mig imorse - min son är en livs levande snoozeknapp! Han vill ammas en 2-3 gånger per natt. Inför detta ammande börjar han att böka runt i sängen. Han låter lite försiktigt. Han är inte vaken. Men jag vaknar och stoppar i nappen, då blir han lugn. Fem minuter senare börjar han böka igen. Jag vaknar, stoppar i nappen och han blir lugn. Så håller vi på en stund innan jag vaknar på riktigt och ger honom bröstet. Han äter och sover vidare. En väldig skillnad från storasyster som alltid vaknade skrikandes på nätterna.

måndag 4 mars 2013

Hur är det möjligt?!

Kan någon förklara för mig hur det kommer sig att ett spädbarn som inte kan greppa något av djuren i babygymmet nio gånger av tio lyckas greppa min bröstvårta och borra in naglarna i bröstet vid amning? Jag fattar det inte! Det där med att man vill sluta amma när bebisen får tänder har man ju hört, men för att de torterar en?! För det är så det känns. Bebis ligger och äter, släpper taget och ligger liksom bara och myser, för att sedan utan någon som helst förvarning greppa bröstvårtan och fälla ut klorna. Aj aj AJ!

Elefanten får däng

Det ät inte lätt att vara en durrande elefant i ett babygym. Inte när lillebror kommit på att man kan dänga till den. Snart är det inte mycket kvar av den.

Samtal i sjukstugan

Vi sitter vi köksbordet efter att storasyster sovit lunch. Ja, normalt sett sover hon inte på dagen men är man sjuk så är man. Hon har fått en glass för att hålla humöret uppe (både hennes och mitt) och för att man får glass när man är sjuk.

- Jag får inte säga till pappa att jag fått glass!
- Eh...va? Jo du får berätta att du ätit glass.
- Nej, du ska säga till mig att jag inte får säga till pappa att jag fått glass.

Här drar jag mig till minnes en dag härom veckan när jag mitt i eftermiddagskaoset mutade henne med en isglass. Allt för att få lite lugn och ro innan maken kom hem från jobbet. Lite skämtsamt sa jag då att hon inte skulle säga till sin pappa att hon fått glass. Men det var ju inte meningen att hon skulle tro att det finns saker hon inte får berätta för sin pappa. Så jag fick snällt förklara att det inte finns nånting hon inte får säga till sin pappa. Eller till mig. Oavsett vem som säger det. Ja, bortsett från om vi köpt en födelsedagspresent till någon. Då kan man ju låta bli att säga det. Sen gav jag upp förklaringen eftersom att jag höll på att fastna i en massa undantag. Och där föll ju hela poängen.

Storasyster äter upp glassen och börjar sedan spatsera runt i vardagsrummet. Hon hostar ända från tårna.

- Oj, vad du hostar!
- Men jag behöver inte gå till doktorn!
- Nej, du är ju förkyld. Då behöver man inte gå till doktorn.
- Det är lite problem så här... (gestikulerar med händerna) Det är för att jag har ätit snö som jag fått hosta. Jag behöver inte gå till doktorn mamma (hon ser oerhört övertygande ut).
- Nej, vi ska inte gå till doktorn.

Doktorn verkar vara en farlig typ! Eller? Men dit behöver vi inte gå i nuläget. Istället uppmärksammar storasyster att jag bär lillebror i sele.

- Men mamma, du bär honom i gamla selen! Imorgon ska du bära honom i den svarta.
- Varför då?
- Men det är min sele! Jag hade den när jag var liten.
- Ja det hade du. Men sen fick lillebror ärva den av dig.
- Han får inte använda den!
- Men du hade ju de här kläderna när du var bebis (visar lillebrors kläder som han har på sig) också. När du växte ur dem fick han ärva dem av dig.
- Vad är ärva?
- Ja... det är till exempel när man får kläder av ett äldre syskon...eller en kusin. Som du fick av dina kusiner! När de vuxit ur sina kläder har du fått dem - du har fått ärva dem. Din pyjamas har ju dina kusiner haft men vuxit ur. (Funderar här på om jag ska gå in på andra typer av arv men bestämmer mig för att det får vänta.)
- Mmm (här ser man riktigt hur storasyster funderar). Men när jag vuxit ur min pyjamas till jag ge den till kusinen!
- Jo, men han är ju större än dig så det går ju inte.
- Är han större än mig?
- Ja.
- Kan han trycka på rätt knapp när han ska kolla på film?
- Eh...ja.

Så nu är även den nöten knäckt - när man kan trycka på rätt knapp vid filmtittning är man stor. Eller större i alla fall.

Äntligen måndag!

Jag är så glad att vi klarat oss från sjukdomar sedan lillebror föddes. Om jag räknar rätt är det hela 11 veckor. Och det är inte illa pinkat denna årstid! Men nu har dunderförkylningen äntrat vårt hem. Storasyster började nysa och hosta under helgen. Det är snorigt och slemmigt och gnälligt värre. Men ingen feber hittills. Nu håller jag tummarna för att lillebror inte ska bli lika förkyld. I väntan på bättre tider kollar vi film, pysslar, läser böcker och påminner om att man hostar och nyser i armvecket. Och då helst i ens egna armveck.



söndag 3 mars 2013

Huvudfotingarna gör entré

Jag har väntat i över 3,5 år men nu är de här - huvudfotingarna! Hittills har vi fått gissa hej vilt för att se om det är en sol, en hund eller ett hus. Numera är det något enklare. Inte helt lätt, men man har en sportslig chans att gissa rätt. Och det duger för mig!

Här har ni Klocki. Klocki är ett monster som ofta förekommer tillsammans med sin monsterkompis Docki.

Här har vi en spindel.

Och så Klocki och Dockis mamma.

Och det här är tydligen en karta som visar var alla monster och spöken bor.

Sweet dreams

Jag och maken håller på att titta igenom Dexter på Netflix. Jag har bara sett enstaka avsnitt tidigare så det är en ren fröjd att kunna titta på det hela, utan reklam. För er som inte sett serien (här vänder jag mig till mina kära föräldrar) handlar den kortfattat om Dexter, som arbetar som kriminaltekniker och är seriemördare. Men han mördar bara de som mördat andra och kommit undan med det. Då så.

Förutom Dexter kollar jag emellanåt på Horton. Det är en barnfilm. Det är inte jag själv som väljer att titta på den, men jag ska inte sticka under stolen med att filmen är rätt underhållande. Horton är en elefant som ska rädda en hel värld från undergång. Denna värld finns i ett dammkorn.

På dagtid händer det också att jag tittar på Housewifes of...lite vad som helst. Det blir lätt så när man sitter i soffan och ammar. Det funkar ju inte att läsa böcker med en sprattlande krabat i famnen. Alla housewifes dricker vin och tjafsar med sin väninnor. Som även de dricker vin och tjafsar med sina väninnor.

Nu undrar ni säkert varför jag rabblar TV-underhållning. Och det kan man såklart undra. Det är inte menat som tips på helgaktiviteter så mycket som ovan nämnda program är en bidragande faktor till mina drömmar. Jag drömmer nämligen sjukt mycket nu. Egentligen sen lite drygt ett år tillbaka. Drömmarna är nån slags kombination av väldigt skruvad verklighet och fiktion. Det förekommer karaktärer från både TV och verklighet. När jag vaknar vet jag liksom inte vad som hänt och inte. Jag förstår ju att jag inte mördat nån eller att jag blivit mördad, men i övrigt blir det luddigt. Så här går jag runt i nån slags förvirrat tillstånd, halvt oförmögen att avgöra vad som händer i mitt verkliga liv och i mina drömmar.


Dexter Morgan himself.
Horton med sitt dammkorn.
 

lördag 2 mars 2013

Det här med hästköttet

Jag äter kött. Det mesta kött som serveras. Så även hästkött. Men då vill jag veta att det är just hästkött jag äter. Jag vill kunna välja själv. Därför stör jag mig på hela hästkötthistorien. Men mest är jag förvånad över att det verkar finnas så pass många hästar att slakta. Jag trodde att hästar generellt sett var dyra att föda upp, och då inte bara tävlingshästar med fin stamtavla. Och jag trodde inte att den illegala handeln med hästar (typ stulna hästar) var så stor att det räckte för att fylla alla halv- och helfabrikat. Jag tänkte helt enkelt att det skulle vara dyrt att dryga ut köttprodukter med hästkött. Men tji fick jag. Man kan undra vilka hästar det är som finns i våra köttbullar, köttfärsjärpar, köttfärsbiffar och så vidare. Vad de hästarna blivit matade med. Och vad de hästarna fått för mediciner.

Googlad bild av Jolly Jumper, Lucky Lukes häst.

It's back!

En vecka utan Facebook och spel känns inte som någon större uppoffring. Jag kan inte säga att jag saknat det särskilt mycket. Möjligtvis har jag varit lite uttråkad när jag ammat, men det kan jag leva med. Jag tänker helt enkelt fortsätta att vara utan Facebook i mobilen framöver. Det räcker med datorn. Och spelen tänker jag inte leta upp. Nog om det!

Veckan som gått har bjudit på en morgonpigg treåring med många utbrott (över allt och inget), en bebis som bajsstrejkar, ett dygns panik över en eventuell invasion av löss (falsklarm), en hel del promenader och upptäckten att jag börjat gnissla tänder med nytt grepp (ja, eller nytt bett snarare). En rafflande vecka med andra ord!

fredag 1 mars 2013

Lycka är...

...att hoppa i varenda vattenpöl man hittar på vägen hem!


Svärda bort dem bara!

På eftermiddagarna visas barnprogram för lite större barn på barnkanalen. Jag antar att de är anpassade efter barn som går i skolan och som behöver en stunds underhållning innan middagen. Igår eftermiddag behövde jag underhållas en stund innan middagen. Så jag och treåringen satte oss i soffan och tittade på ett program där en flicka (i skolåldern) rymde hemifrån eftersom att hennes pappa bestämt att de skulle flytta utomlands. Allt på hennes födelsedag. När hon var på rymmen gick hon till kyrkogården för att prata med sin mamma som låg begravd där. Så här långt kom inga frågor från treåringen. Men på kyrkogården kom tre tjejer i hennes ålder och rånade henne på hennes nya födelsedagsjacka. Tjejen sprang sen ifrån dem och tjejerna jagade henne genom kyrkogården. Drama.
Och här reagerade treåringen.

- Men vad gör de mamma? Varför tog de hennes jacka?
- Ja...de verkade tycka att de kunde ta den.
- Men så får man inte göra!
- Nej, så får man inte göra.
- Jag kan svärda bort de där dumma tjejerna!
- Jaså?
- Ja, jag ska svärda bort dem!
- Ja, svärda bort de dumma tjejerna du.

Jag förstår känslan. Jag vill ju själv svärda bort alla som är dumma mot barn. Särskilt om det råkar vara mina barn. Men jag uttrycker mig kanske inte just så.

Är allt konst?

Jag satt och kollade på Nyhetsmorgon igår, då de intervjuade en student från konstfack. Denna kvinna håller på med ett konstprojekt om utrotningshotade arter - hur vi människor ser på detta och varför vi värnar om vissa arter men inte andra. Typ så. Och så långt är jag med. För att skapa en debatt runt ämnet har hon bestämt sig för att skapa kolonier med utrotningshotade arter. Och hon har valt flatlöss. Ja, du läste rätt!

Flatlusen är tydligen en utdöende art, allt på grund av ökad frekvens av intimrakning. Jag har svårt att tänka mig att någon sörjer över flatlössens bortgång. Förutom denna konststuderande då. Hon har på något sätt fått med sig ett tjugotal människor som är intresserade av att ta hand om en flatluskoloni (på sin egna kropp!) under en tid. Denna flatluskoloni ska alltså flytta mellan deltagarnas kroppar. Hur själva överflyttningen går till framgick inte av intervjun. Mys.

Ett problem med detta konstprojekt är dock att hitta någon med flatlöss som vill donera dessa. Allt för konsten liksom. Jag vet inte, men jag har svårt att se värdet i detta. Men jag kanske bara är trångsynt och vrång.