Jag har år 2012 till ära bestämt mig för att försöka hålla mina blommor vid liv, längre än ett par veckor. Än så länge går det över förväntan. Jag fick två chiliplantor från en vän nån gång i våras. De har mått sådär. Men sen jag planterade om dem och lät dem flytta in i barnets rum har det gått vilt till på växtfronten. Nu börjar de mer lilkna buskar med än så länge omogna frukter. Jag är omåttligt nöjd! Och min vän berättade för mig att de gröna chilisarna snart kommer att anta en röd färg. För mig, mina vänner, är detta stort.
Före: Små, söta plantor. Tomatplantan längst till höger dog en snabb död på balkongen efter att ha drabbats av någon slags kryp. Jag var inte särskilt intresserad av att veta vad för slags kryp det var utan slängde det hela konkarongen i soporna.
Efter: En något större och yvigare blomma, full med gröna chilifrukter!
Nu håller jag bara tummarna för att barnet inte ska upptäcka att det är något som växer på blommorna i hennes rum och får för sig att provsmaka. Sen kommer vi aldrig mer behöva köpa chili på affären.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar